Havsörter, som växte här på stranden, voro Eryngium Fl. 220, Salsola 206, Elymus 106, Glaux 199, Tripolitum 697, Arundo arenæ mobilis 102, Arenaria maritima 375. Det är märkvärdigt, att desse endast växa på stranden vid havet och icke vid strander av sött vatten, ej heller växa de uppåt landet, fast samma sand ligger där i samma myckenhet, som där de växa på stranden. Således ser man icke allenast, att desse fordra öppet väder och blåst, utan även sälta och en stadig fuktighet nedanifrån. Den, som vill rätt förstå, huru en växt bör planteras, måste nödsakeligen veta, vad klimat henne framalstrar. Hade vi det noga bekant på alla våra köksväxter och sädesarter, vore deras ans mindre besvärsam, men säkrare.
Tobisnot låg vid stranden. Armarne voro långa som på en allmän not men allenast två alnar höga. Maskorne voro så stora, att fingret kunde trädas igenom dem, men närmast kalven så små, att knappt spetsen av lillfingret kunde trängas därigenom. Kalven var av vit linneväv hopsydd som en säck,
