Desse selar äro flätade av bast och mer än en tvärhand breda, av vilka det ena bandet ligger för bröstet och det andra över manken, så att desse två äro med en järnring bakom bogen (vid armhålet) på hästen hopfäktade att fästas vid vagnen. Ofta brukas en liten puta på vardera sidan om manken, att selen ej så mycket skall spänna hästen. Av desse selar skulle säkerligen våra hästar uppe i landet kvävjas, ty här är varken trä på sidorna eller ovanuppå, och måste hästen icke allenast draga med bröstet utan också med manken, nästan som en oxe, varav de skånske hästar gärna få lutande huvuden. Att rätt utstaka den punkt på hästen, uti vilken dess styrka egenteligen koncentreras, samt huru det instrument bäst kan tillämpas, med vilket han skall draga, är en sak så svår som nyttig; ty på skånska sättet med bastselar täppes andedräkten och halsen bliver lutande på hästen. Med loker eller selträn på sidorne tryckas bogarne, som böra gå lösa i arbetet, om de skola äga fullkomlig styrka, och med träselen tryckas musklane till bogarne, som därigenom förlora en del av sin kraft.
Junius 5
Gärsnäs, fordom Gåsnäs, en sätesgård fru baronessan Christina Beata Adlersten tillhörig, låg 1 mil från Cimbrishamn i sudväst.
Trädgården frambragte den skönaste buxbaum, vita liljor, lavendel, citron melissa, som i Skåne överallt i trädgårdarne präktigt växa. Här i trädgården sågos 27 valnöteträn, men ej ännu synnerligen stora, ty vintren för 10 år sedan hade mycket skadat dem.
Landet häromkring var stora slätter, som något litet voro konvexa, varpå man knappt såg annat än åkerfält. I dälderna emellan dessa fält, där landet var fuktigare, lågo sköna ängar. Här sågos inga trän förutan några få vid byarna. Kornet stod härligare på denna slätten än på den östra.
