Min läsares milda uttydning över denna resa beder jag om, sedan jag gjort den med all min ringa förmåga. Jag har för åtskillige andra mina verk fått hugna mig av främmande läsares milda censur men däremot ofta uppburit nog grämelse för mina förra resor av mina egna landsmän, dem jag mest sökt behaga, att jag väl icke tänkt åter supplicera om nåd till belöning för ny möda och släp, därest icke en stor Konungs befallning varit min lag. Besynnerligen har jag märkt, det min flit och idoghet att skyndsamt och girigt samla rön länt mig till skada, såsom var gård, ja var hage skulle kunna fordra flera månaders undersökning; vilket förekommer mig såsom då en historicus vill beskriva ett land uti någon bok, där likväl var by, ja var familias historie kunde fordra en hel volym. När silkesmasken förebrådde spinnelen sin lösa och glesa väv, prövade han att göra den fastare och tätare men spann in sig själv.
Pascitur in vivis livor, post fata quiescit
Tum suus ex merito quemque tuetur honor.
Att jag ej fått så många och undransvärda rön uti ett land, där jag måste nöja mig med några spillde strån efter så mångas aktsamma skörd, är icke min skuld. Jag får skatta mina forna lärjungar lyckeligare, de där få den äran att hämta en rik årsväxt av de härligaste land, som aldrig blivit bärgade. Hjälper ett blitt öde prof. Kalm ifrån Kanada, dokt. Hasselquist från Palestina, herr Osbeck ifrån Kina etc., så lära de kunna frambära på rågad fat de märkvärdigaste kuriositeter.
- Uppsala 1750.
- D. 22 december.
