Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

rannsakar stäkran invärtes att se dess byggning och anatomi, finner han där ett annat insekt uti sin skråpuke, vilket håller sig mest i nedre delen av stjälken, så att det ej går längre upp än til vattubrynet, förrän det skall förvandla sig till puppa, då det förfogar sig längst upp i stjälken att där avbida sin förvandling, på det att, när förvandlingen är skedd, insektet ej må dränkas, sedan det genomborrat stjälken och skall flyga ut att förlusta sig i världen. Herr Fornander var vidare trägen att få veta, vad fullkomligt insekt månde framkomma, sedan denna skråpuken avlagt sin mask, och därföre med mycket åtlamod och noga efterspanande avvaktade förvandlingen, då han fick se ett insekt, som jag framställt i vår Svenska Fauna under n. 1. av Curculio, eller Curculio subfuscus oblongus, elytris rectis acuminatis (Fn. 445). Denna Curculio har han sedermera funnit så allmän uti Phellandrium omkring Uppsala, at näppeligen någon stjälk varit utan detta insekt, då örten blivit sönderklyvd. Han har ock funnit detsamma nog allmänt uti Sium Fl. 235. Vi böre alltså tillskriva honom början till kunskapen om detta insektets hemvist, föda och förvandling, som dock är ringa emot de slut, man härav draga kan. Sedan försök voro gjorda i Malmö på de tvenne omnämnde hästar, som ofelbart skulle dött, om hästar annars dö av Phellandrio, men dock undsluppo utan minsta gravitation, begynte jag att tänka mer på herr Fornanders sats, som påstod, att desse Curculiones voro de som dödade hästarne. Jag öppnade ock vid Malmö några tusende stjälkar men fant i dem aldrig en enda Curculio, så att där som Phellandrium skall skada hästarna, där måste dessa insekter hava sitt tillhåll; men däremot varföre icke desse Curculiones finnas på alla ställen, där som stäkra växer, är för mig så omöjeligt som att säga varföre gräsmatken ej såväl

214