finnes i Skåne som på Upplands ängar, eller varföre spanska flugor icke finnas såväl på Öland som i Skåne. När hästarna bliva sjuka av stäkran, få de en paraplegie eller slag på bakdelen, så att de ej kunna stå på bakfötterna. Allt slag kommer av nerverna och nerverna av hjärnan eller ryggmärgen. Skadas hjärnan, där nerverna utgå, bliver slag och borttagelse över hela kroppen, men skadas ryggmärgen, till exempel mitt på ryggen, så bliver slag i bakdelen; liksom om man sticker en råtta i ryggen med en nål, att udden går in i ryggmärgen, får hon en paraplegia och kan ej gå mera med bakfötterna. Således är även beskaffat med hästen, att vad som skall hos den förorsaka stäkresjukdomen, det måste nödvändigt angripa ryggmärgen. Huru någon ört detta skall kunna uträtta, som skall komma i magen, uppsupas i blodet och delas över hela kroppen, likväl icke röra kreaturet mera än endast mitt på ryggen i ryggmärgen, kan icke av en sund patologi inhämtas. Alla Curculiones hava ett bensnyte och en skarp mun, med vilken de kunna söndergnaga askar, stockar och annat hårt; ty det är lätt att föreställa sig, huru denna mask, som ligger hela vintern inom stjälkarne på Phellandrium, då stjälkarne varda av hästen sönderskurna och kastade i magen, måste söka, ävensom uti sin stjälka, uppåt, alltså stanna emot hinnor och köttet, dem de lätt sönderfräta, och då de komma till ryggmärgen skada även honom, varav hästen får paraplegie. Frågas nu, varföre icke koen såväl lider av stäkran som hästen, så är det visst, att koen under idisslandet noga söndermal alla partiklar, men jag vill allenast bruka kortare skälet, nämligen att hon aldrig smakar stäkran. Åter då det frågas, varföre stäkresjukdomen icke är bekant utomlands, så har jag ej något att svara utom det endaste, att denna Curculio så ovisst finnes hos dem, som jag är viss på, att detta insekt är av ingen utlänning avritat, beskrivit eller nämnt. Efter nu denna mask utom Phellandrium även finns på Sium, så är icke underligt, att allmogen varit oense, av vad ört hästarne dogo, och av gammal förfarenhet allmänt påstått, att mer än en stäkra gives. Si, så debitera vi ofta saken orätt, då vi säga, att Floræ alster skadar
