Tymjan växte i alla trädgårdar mer än kvartershög och bärgade sig lätt över vintern, den vi upp i landet måste så såsom en årlig krydda.
Capsicum växte här stor och frodig samt mognade under öppen himmel. Denna spanska pepparen köptes av folket och lades på svagt brännvin, att det måtte bliva skarpare och smaka starkare, vilket var ett bedrägeri på visst stätt.
Ärtskidor hade redan för 3 dagar sedan begynt att säljas på torget.
Meloner åto vi idag helt mogna hos herr generalmajoren baron Hamilton. Så bittida drives allt här i proportion.
Cytisus Laburnum dicta stod i Falkmans trädgård mer än 6 alnar hög under öppen dag och full av fruktklasar. Jag vet icke, varföre folket så här som annorstädes i Skåne hålla detta för coffe-trädet, där likväl emellan Laburnum och coffe är så stor åtskillnad som emellan bönor och lagerträd.
Stapylæa växte i stora trän och bar mycken frukt.
Vinrankorne täckte väggarna liksom Hedera utan att täckas eller nedläggas om vinteren.
Klimatets mildhet här på orten kan därföre av föregående växter nog tydeligen inhämtas, och att det här ej det minsta är sämre än i Holland, så att alla de färgörter och alla de apotekareörter, som planteras och säljas till oss ifrån Holland, kunde så väl växa här som någonsin där, varpå vi sågo de tydeligaste prov hos trdgårdsmästaren Müller, som till sådana plantager var ganska tjänlig.
Färgaren Johan Mumber hade i sin täppa anemoner, Ranunculus tuberosus, persikor, aprikoser och en myckenhet liljor. Vinrankorne hängde på tak och väggar med stora druvor, men det sällsammaste, som mig föreföll, voro de äkta tuberoser (Polianthes), som växte på melonsängar under öppna dagen utan fönster, vilket gav det starkaste vittne om detta landets milda klimat.
Valnöteträn växte här i staden 50 stycken, fruktbärande och ofta större än någon kan famna därom. Dock hava de i starka vintrar till en stor del lidit någon skada. Om hösten
222
