Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

havsvattnet ifrån det torra. Ifrån Stavsten till vattubrynen voro 357¾ aln.

Tapeter sågos i husen, tätt hopvävna av stickor, som vardera var mer än en tum bred, och som desse stickor voro dels vita och ofärgade, dels färgade röda eller svarta, sågo sticktapeterne ut som en brokig dräll.

Ulva tubolosa Fl. 1013 är en ört, som växer på havsens djup och uppkastas därifrån till strandarne. Om jag skulle säga, att denna växte på skåningarnas tak, skulle var botanist tro, att det antingen vore ett tryckfel eller uppenbar osanning, ty vilken hade någonsin hört, att de salte havsörter skulle kunna växa på de torraste tak? Alla gamla halmtak här på orten voro liksom med en grön mossa helt och hållne överdragna, och all denna mossan var ej annat än idel Ulva, som här kallades bunkje och växte smal som en tråd, så att botanici här få på taken söka den ört, som de eljest borde söka på havsbottnen. Att samma Ulva växer på taken, kommer därav, att ryggåsen täckes med Fuco eller tång (p. 242), vilken ditlägges frisk utur havsvattnet upptagen, på vilken frön av Ulva i havet blivit strödde, som här avsköljas av regnet och således bliva sådde vid sidan av taket. Som nu halmtaken på norra sidan merendels hålla fuktigheten kvar, så uppväxer här Ulva men mycket mager och små.


248