löven utkomma på träd, som samma sommare förlorats, måste naturen frambringa i otid de blader, som han ärnat till nästföljande år. Öppnar man en knopp, så finner man de inneslutne löven för nästa sommar och inom desse löv små punkter att åtskiljas, som även äro knoppar med löv för andra året därpå följande. När nu den stränga vintren förbränt de yttra blader, som skulle komma föjande sommar 1741, men dock icke så långt penetrerat, att han angripit de inre knoppar för år 1742, följde nödsakeligen att trädet ej borde få löv förrän 1742, därest icke en ovanlig värme tvungit fram löven i otid.
Mullbärsträden förgingos här samma vinter utan att få liv igen.
Abeller kallas ett slags plommon, som här växte i trädgården med mycken frukt, och voro ett medium emellan tyska slån och krikon.
Caprifolium non perfoliatum klädde artigt lusthusen.
Cicuta Fl. 239 växte nog i dammarna, men deras djup förhindrade boskapen att av henne taga sin död. Här stod ock mycken Typha major Fl. 772 och Poa gigantea Fl. 73.
Pilar voro planterade vid alla gärdsgårdar och gjorde icke allenast en stor prydnad utan ock mycken nytta. Pilplanteringen är ett av de nödigaste för Skåneland, utom vilken det näppeligen i framtiden kan bärga sig.
Hyrar (herdar) voro här överallt för boskapen, att de ej måtte få vane att göra våld på de eländige gärdsgårdar. Här voro hyrar för vardera slaget av kreaturen, vilka kostar lantmannen att underhålla. Desse hyrar kunde icke blåsa på horn, som eljest giver så angenämt ljud ibland lantlevernet och upplivar skogarne upp i landet.
Säden är här allmänt vinterråg, men överstlöjtnanten hade sått 4 tunnor och 1 skäppa larsmässoråg och fått därefter 130 tunnor. På ett land, där en tunna larsmässoråg sås, där sås tre tunnor vinterråg. Efter vinterrågen får man sällan över sjätte kornet, alltså på ett tunneland, som är besått med 3 tunnor vinterråg, får man 18 tunnor säd, varföre ock, om larsmässorågen skall löna mödan, bör han giva tjugonde kor-
