Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/299

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Hon kommer mycket överens till staturen med Ostracion cathetoplateo-oblongus, ventre tantum aculeato & subrotundo, den jag beskrivit uti Museo Principis, N. 40, Amæn. Acad. 310, men är stor som en ruda, med många starka taggar på buken och åtskild med numret i taggarna.

Mullbärsträd stod på torget vid norra sidan, fullt med svarta bär inemot 14 alnar högt och så tjockt, att det knappt av en karl famnas kunde; var alltså det största vi sett i Skåne, och som uthärdat vintren år 1740 och 1741, då mest alla andra mullbärsträn här i landet frusit bort. Det vore en önskelig sak, om mullbärsträn här nere mera planterades, att apotekarne åtminstone kunde få veritabel mullbärssaft, som i hetsiga sjukdomar så mycket läskar och så mycket förskrives, att icke apotekarne nödgades giva quid pro pro, och icke i stället för mullbärssaft taga björnbärssaft. Av detta ena mullbärsträdet följer dock icke, att mullbärsträn allmänt kunna planteras här på orten till silkesskötsel. Ty detta trädet står i Ystad, alltså när intill havet, som alltid bryter vinterkölden och den uppsuper. Sedan står det på södra sidan vid de högste hus, som avhålla det kalla nordanvädret, utom det att höga hus på sidorne av torget skyla för köld och blåst. Vi have väl av senaste vinters experience vid 1740, att mullbärsträden frysa bort här i Skåne, men sådana vintrar hända sällan utom vart nittonde à tjugonde år, då mullbärsträden här mest frysa bort ovan jorden och ofta sedermera uppkomma i buskar. Till silkesplanteringen fordras förnämligast mullbärsbuskar, som här kunna sås så mycket som åstundas. Dessutan har man av förfarenheten vid sist omtalte vinter, att de vita mullbärsträden stått kvar (p. 223), som äro tjänligast till silkesmaskarne, då de svarta gått bort, att jag ej ser, varföre silkesplantering icke skall kunna anläggas med båtnad här på orten.

Tobak var planterat omkring Ystad på jämnt land utan djupa gångar vid sängarna och utan häckar omkring plantagen.

Plantager borde här nere anläggas, på detta milda klimatet, av varjehanda färgegräs och medicinalörter, som upp i landet icke så väl fortkomma.


293