Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/300

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Färgegräsen, som borde ock kunde planteras, voro besynnerligen:

Vejde Isatis   Glösen Genista
Vau Luteola   Safflor Carthamus
Krapp Rubia   Saffran Crocus
Kardor Dipsacus      

Medicinalväxter, som här kunde fortkomma och som eljest måste förskrivas utifrån, äro förnämligast:

Annuæ, de som mest vart år böra sås:

Kanariefrö Chamomilla rom. Cicer
Milium Chamæpithys Fænum græcum
Anisum Coris Ervum
Ammi Horminum Perfoliata
Cyminum Nigella Elaterium
Botrys Piper indicum Psyllium
Camphorata Sclarea  

Perennes eller de som uthärda år från år äro:

Betonica Fæniculum Asarum
Scordium Meum Arum
Verbena Peucedanum Cyclamen
Calamintha Galega Dictamnus alb.
Chamædrys Liquiritia Mandragora
Melissa Aristolochia rot. Soldanella
Lavandula Iris florentina Scolopendra
Marum veum Ruscus Gratiola
Pulegium Uvularia Helleborus albus
Salvia Parietaria Helleborus niger
Stæchas arab. Ruta Doronicum
Behen album Ageratum  

Vilka alla kunna tåla detta landets vintrar, allenast ringa skötsel tillkommer, om härtill utsåges en plats, som låge emot solen och densamme med höga och levande häckar bleve instängd och fredad ifrån storm. Själva landet sluttar emot söder. Jordmånen är sandig och drivande. Gödselen är tillräckelig och ligger uti stora och vidlyftiga högar utom staden uti flera år dirigerad. Magistraten är ock redebogen till sådana för riket nyttiga plantager.


294