Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Brösthäckar av själva buxbomsträdet och liguster artigt fasonerade.
Pyramider av tax, kaprifolium. Hedera bekläder husen som tapeter.
Alléer av hästkastanjer, linder, almer, asker, poppelpil, vit och grön pil pryda landet.
Örterne i trädgårdarne äro icke allenast de med övre provinserne vanlige, utan ses ock här de skönaste ritningar av buxbom, det största överflöd på de välluktande, vita liljor, mycken Iris bulbosa, Corona imperialis, Crocus, Helleborus niger och alla sängar garnerade med lavendel, Melissa och Ruta, som giva trädgårdarne en vederkveckande luft. Ja, själva fenkolen (263) och anisen (251, 297) mogna icke allenast här utan så sig ock ofta själva.

Djuren likna växterna uti ett så härligt land.

Fänaden är i Skåne, besynnerligen på slätten, större än upp i landet, varifrån till oss föras de stora skånska stalloxar i stor myckenhet, att förtiga det korna tre gånger om dagen hemköras av de skramlande hyrar till mjölkning.
Hästarne äro även här strre än upp i landet, och de gå här ofta i skogslanden ute på bokskogarna hela vintrarna; härifrån få vi upp till landet våra meste store, rustgille ryttare- och vagnshästar.
Fåren ses ingestäds hos oss löpa i större hjordar och ingenstäds fetare än på slätterna, där de gnaga fäladen, fastän de mjölkas.
Svinen äro ock större, vilkas myckenhet skönjes bäst, när de i hela skockar uppföras till bokskogarne om hösten, då ollon infaller, och då de smäll feta därifrån åter hämtas om vintren, så stora, att de svårligen igenkännas.
Gässen blänka överallt vita, flyga, bitas och skria på de stora fälten, så att näppeligen någon inhyses käring gives, som ej har gäss, där så gott förråd gives på havre.
Svanor simma med sina upphöjda vingar vid stränderna, mest vid Ellenbogen emellan Malmö (217) och Skanör (259), där de årligen skjutas i myckenhet.

24