Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Änderne hålla sig här intill jultiden, ja ofta hela vintrarna, där de ej äro desto starkare.
Storkar, som näppeligen våga sig över Skåne, synas dageligen spatsera med sina långa ben på slätten och bygga sina stora bon vid byarna på träden eller taken.
Råkorne ropa i alla trän, som äro planterade kring byarna på slätten.
Stararne, som med andra sträckfåglar efter midsommaren lämna de norra provinser, uppehålla sig här nere emot slätten och skrika i träden till senaste hösten.
Lärkorna hänga tillrande över alla sädesfälten tjockt som stjärnor med en dagelig musik.
Näktergalarne musicera alla nätter utur de lövrika lunder närmast intill slätten.
Klockgrodorne bomma och sammanringa in på sena aftnarna utan uppehåll.
Fisk fångas utur havet såsom ett rikt visthus, varav så många och sköna fiskläge, som likna städer, äro inrättade vid stränderna, de där allmänt äro bekante för sin fisk, såsom Kullen för sin sill, Cimbrishamn för sin tobis, Kivik för sin ål, att förtiga andra såsom Bedinge, Barsebäck, Vigen, Höjenäs, Mölle- och Arilslejen, där torsk, flundror, lax och andra havsfiskar fångas i myckenhet. Flere kunna kanske och borde inrättas.
Bi finnas ömnogare handhavde uti sina kupor på sandslätten (128, 137, 141, 150), där de vid bovetefälten samla tillräceligare honung än hos oss på någon annor ort.
25