Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/328

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

De äro till sitt genus veritable Emberizæ, av vilka figuren är framställt uti tabellen.

Åkerbruket förbättrades här dageligen. De store stenar uppgrovos och bortfördes. Diken och huvuddiken sloges, som gåvo vattnet fritt avlopp, ny fördelning avmättes på åkren, att bönderna icke måtte ligga teg om teg med sina små remsor, och att de små ryggar måtte kunna läggas tillsammans uti breda och något konvexa fält, emedan man hade sett på de små ryggar, huru säden växer överst frodigt men emellan ryggarne eländigt. Bönderna, som tredskades vid den ovanliga åkerdikningen, måste, då de skulle göra dagsverken vid herregården, slå diken vid sin egen åker, och det under uppseende. Här bruktes rätta mullfösor, dem jag tillförene icke sett i Skåne, att jämka åkren med, på det att inga dälder i honom måtte få rum. Gödslen, som nu var utströdd på åkren, måste bonden emot all plägsed straxt köra neder, att den stränga blåsten ifrån havet icke fick föra honom bort. Så många här i landet paradoxa men upp i landet av de starkaste hushållare antagne sätt att upphjälpa åkern verkställdes av herr generalmajoren Hamilton, som på alla sätt genom god ekonomi förbättrade denna egendom, mer än jag sett på något ställe tillförene.


322