fetpölsor eller larvas Tipulæ. Då kråkorne gå påvåra åkrar, tro vi allmänt, att de plocka korn, som dock torde låta åtnöja sig med de maskar, som äta de små rötter på säden, och alltså göra oss större nytta än skada.
Dortmanna Fl. 714 växte vid sjöstranderna i myckenhet.
Julius 20
Resan ifrån Rössjöholm åt Össjö genom landsbygden till Gunnarstorp och stenkolsbrottet, kvart 16.
Fågelhunden drev upp ung fågel i skogen, men svårast kunde han vädra upp ungarne. Det är märkvärdigt, att den bästa fågelhund näppeligen kan draga väder av en kläckande fågel, fast han står straxt bredevid orrhönan, som ligger. Likså är ock med de nyss utkläckta ungar. Så har naturen velat bevara desse, som kläcka på jorden, ifrån de strövande rovdjur, vilka eljest skulle utrota hela släktet. Alla kläckande fåglar få en starkare grad värma i kroppen, liksom ett havande och dräktigt djur, varav utan tvivel den vanliga lukten försvinner.
Landet var jämnt avdelt av naturen med buskar och lundar emellan fälten, som voro högre eller lägre, men överallt stenfrie. Ängarne stodo således utsirade med de vackraste lövträn, ek, asp, hassel, sälg. Här fattades intet annat till åker än endast plogen. Härligare land kunde icke naturen avbilda än det som är här emellan slätten och skoglanden. Intet land i Europa överträffar denna ort i fägring och behagelighet, i milt klimat och fetma.
Larsmässoråg såddes allmänt vid Össjö, där vinterrågen sällan slår an. Landet var alltså delt i 4 och icke i 3 delar, att åkren fick vila endast vart 4:de år; ty att landet skulle vila vart 3:dje som på slätten, eller än mer vartannat år som upp i Sverige, det hölls vara oförsvarligt.
Östra Lyngby från Rössjöholm kvart 6.
384
