kvarter grönsvål eller grön torv, att diket må kunna hopfalla utan att rubba gärdesgården. På denna vallen upplägges torven uti februario eller martio och bör på yttra sidan vara litet slutt, på det vallen må kunna bliva grön och fastare. Utanför och intill denna gärdesgård voro pil- eller aspstörar nedstötte, som tagit rot och skjutit kronor. Alltså prydde de fältet, stödde gärdesgårdarna och avhöllo blåsten; men desse voro icke täta häckar nedantill, såsom brukas i Tyskland. Icke desto mindre voro även de rätt nyttige och täcke.
Halmtaken, som bönderna slagit i Skåne, voro överallt bättre och beständigare än hos oss upp i landet.
Ängarne voro här vackert uppröjde ifrån buskar; men böndernas ängar voro svagare och boro mindre gräs, vilket förmentes komma därav, att bondens boskap trampar neder ängen, då den släppes bittidare om våren på henne och om hösten fick gå mycket längre därpå.
Ria var byggd på livländska sättet med en väl murad fyrkantig 2 alnars hög ugn, täckt med klappursten. Ovanför ugnen var intet golv till andra våningen, där rök och varman uppsteg. Under ryggåsen var medelst panelning ett rum frånskilt med 3 öppningar, att röken måtte inkomma, där kött och fläsk röktes.
Sädesbo var byggd på stolpar efter bergslagssätt, att ej möss eller råttor måtte komma upp till säden.
Åkern hade herr kapten Berg med mycken flit upplagat och bragt ifrån 60 tunnor till 120. Diken, sällsynta i Skåne, voro uppkastade vid sur åker och lagde under jorden av sten, på samma sätt som i Bergslagen, vilka taga emot den överflödiga stenen, rensa åkren, uppsupa fuktigheten och syran samt otroligen bättra jorden. Åkren kunde så väl drivas i Skåne med ett par oxar som någonsin upp i landet, om Västmanlands-plogen brukades, men nu fordras ett par oxar att allenast draga plogen, och som paren sättas långt ifrån varandra, bliver plogen allt tyngre och tyngre, men bonden föder igenom denna seden många oxar, utom vilka all stallning skulle försvinna i Skåne, då man av bonden icke finge köpa oxar. Upp
392
