djurgården stå öppet, och innanför öppningen såddes någon säd, vilken icke bärgades med den andra, varföre djuren mot vintertiden själve sprungo in i djurgården att äta säden, varpå, så snart detta märktes, öppningen på muren blev igentäppt inom en dag och djuren instängde.
Dyngstacken var omgiven med en ränna av sten, att intet vatten ifrån gården eller kringliggande husen kunde rinna in på gödslen mer än det, som kom perpendikulärt. Tuvor, ljung med dess torv, som knappt hade en fingerstjock matjord, kastades flodvis i dyngstacken, att där i 2 år brinna ihop till en skön gödsel.
Gärdesgårdar av fasta stenmurar voro lagde utomkring ägorna. Häckar vore i nybyggevång således anlagde: Först uppläggas gärdesgårdar av torv. Torven lägges upp 1½ kvarter bred, 2 kvarter lång, att vallen bliver så hög som till armarna, men var torv bör vara på ändan sluttande åt höger, så att torvarne gå över ändarna på varandra, att inga springor må bliva. Denna torv bör tagas, där dikningen utanför gärdesgården uppgravas. Sedan uppkastas diket utanför gärdesgården, och jorden i diket lägges på inre sidan till en brant vall, dock så, att emellan gropen och vallen bör lämnas tre
