glossopetræ, asteriæ columnares och entrochi vid Lommasidan, conchiter i stenarna på marken. Jag samlade echiniter icke allenast av flinta utan ock av en hård krita, vilket tycktes styrka det, att flinta bliver av krita.
Bromus panicula nutante, aristis spicula quadriflora longioribus. Gramen sylvaticum labrum, panicula recurva, Vaill. Paris. 93, t. 18, f. 3, är ett gräs, som jag tillförene icke sett i Sverige, vilket växte, fast mycket sparsamt, i detta kalkbrott. Altitudo quattuor pedum. Folia fere digitum transversum lata. Vaginæ foliorum apice dilatatæ mediante margine. Panicula longa, rara, alba, secunda, incurva. Pedunculi bini, e singulo dente apicis culmi. Spiculæ quadrifloræ. Calyx acuminatus, flosculis brevior. Aristæ ex apice glumarum albæ, capillares, spicula longiores. Post quartum florem arista quasi observatur, instar flosculi quinti rudimentum. Radix sæpius unicum culman exserit. Detta är nära släkt med Bromus Fl. Sv. 88, så att om det genom kulturen skulle giva flera strå av en rot, bleve åtskillnaden mycket ringa.
Kalkbrottet vid Öretorp låg ½ kvart ifrån det förra åt öster. Detta var även så högt men bröts ej så djupt och gav en grå kalk. Varven eller strata voro här först en mörk jord, blandad med vit kalkjord av en alns höjd, sedan sand av vit kvarts, blandad med kalkgytter till 3 alnars höjd. Denna sand hade uti sig horisontelle skölar av pulveriserade konkylier, som lågo flodvis och varvtals med ren sand och undertiden strödde med små, grå stenar, stora som nötter. Under desse 4 alnar kom ett varv av grövre saxo, blandad av quartzo aqueo, mica nigra och spato rubricundo, vilken låg strödd i en lös sand. Härunder låg rätta kalkhällen, som var grå, grovare, mörkare och fastare än Vedhygge-kalksten, och dessutan var denna kalkstenen blandad med saxis micaceo-spatosis och med stycken av mussleskal samt med Nummis Brattenburgensibus Fn. 1347. Av denna beskrivning följer tydeligen, att även denna stenart har samma uppkomst, öden och art både med det förra kalkbrottet och med Fläskegraven.
Flisor, uppreste och ställde i avlånga ringar, stodo hopetals på åkrarne vid Lummarpa by.
416
