Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/426

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Sparganium natans Fl. 771 kallades soppegräs och växte i vattnet utanför staden.

Inula palustris Fl. 693 och Inula Dysenterica Fl. 694 växte norr om staden inemot gravarna med Carduus acanthifolius (p. 326).

Alsine serrata Fl. 371, berättades av herr mag. Lunell, kallas i Skåne peror, och att den brukas i hästesjukdomar.

Cucubalus Fl. 360 kallades bläror.


Julius 29

Apoteket i Kristianstad visiterades. Det är en högst angelägen sak, att apotekarne själve känna de i landet växande apotekareörter, att de icke må taga orätta örter i sina apotek, till doktorns ringa heder och patientens skada. Voro därföre icke onyttigt, att apotekaregesäller vistades en sommar vid akademiträdgårdar, att lära sig apotekareväxterne och att därpå visa inför Collegium medicum vittnesbörd att de dem lärt, innan de till apotekare antoges, att icke må tagas:

Mentha spicata för Calamintha
Galepsis för Gratiola
Anagallis för Nummularia
Acinos för Pulegium
Sanicula för Soldanella
Centaurea miaxima för Scolopendrium
Scutellaria för Parietaria etc.

Klappholtshandeln hade nu mest upphört i Kristianstad. Densamma består i oxehuvuds stavrar, som huggas av frai-ek och ej av masur eller järnek. Var staver eller stycke är 40 tum långt, 5 tum bred, 1¼ tum tjock och hugget av fastaste eken, men varken av ytan eller kärnan, ej heller grenigt. 240 sådana stycken gå på en ring.

Tallplantager, dem detta länets drivande landshövdinge herr generalmajoren Bernekow anlagt på sitt Öretofta, hade mycket skadats av hararne, som uppätit plantorna, då de ännu voro små, vilken olägenhet även på andra ställen neder vid slätten ligger dem i vägen, som vilja plantera skog.


420