Ljungbyhorn, som till ryktet är vida namnkunnigt, bevarades här på herregården. Det var stort nästan som ett oxhorn, till färgen mörkt, mot spetsen nästan trekantigt, att man skulle tro det vara ett tartariskt gemsehorn. Det var beslagit med förgyllt silver och hade silverfötter att stå på, sådant som det i figuren utvisas. Silverbeslagen med arbetet, förgyllningen, ritningen med hundar och änglar, som blåste i basuner liknade allt människoarbete, så att om trollen gjort detta horn, måste de hava lärt professionen av någon guldsmed. Den meningen, som herr överstlöjtnanten Coyet hade om detta hornet, att det i forna tider varit en bragdebägare, synes aldra likast. Historien därom är denna: Vid år 1490 hade en fru Ulfstand skolat bott på Ljungby gård, vilken hört att Maglesten mestadels var julnatt skulle vara uppställd på pelare, och att trollen då dansade under stenen. Ty anmodade hon om julafton sina betjänter, att om någon av dem ville rida till Maglesten (p. 422), som ligger 3 à 4 bösse-skott ifrån gården, och där se vad som skedde, ville fruen förära honom en klädning och den bästa häst. En av stalldrängarne reser dit, ser stenen var upphäven på pelare, en stor hop ljus upptända och under såväl som omkring stenen trollen, som drucko, dansade, sprungo och voro helt lustiga. Tvenne troll komma till karlen, det ena med ett horn, det andra med en pipa, och begärde att han skulle göra besked; det vore bergskonungens skål, och när han hade druckit, skulle han pipa i båda ändarne på pipan, likasom han hade sett de andra göra för honom. Karlen tog hornet och pipan, då till honom på andra sidan kommer en piga, vilken viskade, att han icke skulle dricka, men rida på det hårda och icke på det torra; ty slår han hornet bakom sig, då håret straxt avlopp på länderna av hästen, där han spillde, och rider över åkern till Ljungby gård. Trollen måste löpa utåt vägen, kommo därföre något senare och sedan vindbryggan blivit upphävd efter stalldrängens ankomst. När som drängen hade lämnat fruen hornet och pipan, ropte pysslingarne över graven till fruen, att de voro utskickade av sin konung till att igenföra deras horn och pipa, och där fruen
