Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/445

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Blomstren, mina ungdoms leksyskon vid Stenbrohult jämte Möcklens strander, bad jag nu fara väl. Den lilla Cornus herbacea Fl. 132 fägnade mig här mycket, som sedermera uppåt landet icke gärna finns i Småland. Lycopodium clava singulari Fl. 862 stod ännu vid stränderna av Södra Hage, endast på de ställen, som om vintern översvimmas av sjön Möcklen. Ilagräset Fl. 268 hölt sig ännu i Fähushålan. Serpillum Fl. 477, som min fader planterat på de skarpne backar vid Väderkvarnebacken, lyste ännu med sina blommor. Dortmanna Fl. 714, Elatine Fl. 327, Plantago monanthos Fl. 128, Scirpus minimus Fl. 43, Spongia Fl. 1132, Fontinalis Fl. 866 täckte stränderna under vattnet.

Isoëtes, som i Flora Svec. 996 blivit framställd under namn av Marsilea foliis subulatis semicylindraceis articulatis, är en av de raraste europeiske växter, som förnöjt de starkaste botanister i England, men har icke funnits utom England mer än endast ett enda stånd vid Älvkarleby. Då jag här på sjön Möcklen vid Stenbrohults stränder letade efter de örter, som skulle kunna växa på djupet, finner jag där, utom förenämnde Spongia och Fontinalis, denna rara örten täcker sjöbottnen men icke under 2 alnars djup, där vattnet ej kunde röras av vågorne. Då braxen leker, går han på bottnen och rotar, vid vilken tid åtskilliga blader flyta till landet av ett gräs utan blommor, det inbyggarne kalla braxnagräs och är detsamma med denna Isoëtes. Här fick jag tillfälle att noga betrakta en rar ört, som till sin frukt endast av Dellenio år 1741 blivit framställd, men han hade lämnat att beskriva blommorna, dem min ungdoms Flora till denna dagen gömt åt mig. Radices perennes, filiformes, plurimæ, longitudine plantæ. Folia plurima, radicalia, teretiuscula, acuminata, recurva, dissecta transversim obersvantur quadrilocularia, isthmis plurimis interecepta. Cæterum fragilia, mucronata, non vero pungentia, basi utrinque membranacea. Folia exteriora intra propriam basin recondunt capsulas biloculares, repletas seminibus globosis, minimis. Dillenius mente, att frön lågo uti en kavitet av själva bladet, och märkte icke den capsula, som satt inom basin folii, ej heller att den var delt i två rum.


439