Den här sidan har korrekturlästs
| 53 | 2 Stellera etc. Thymelæa Passerina. — Innan Linné i Species plantarum 1753 genomförde den binära nomenklaturen för växterna, benämndes en växt med en kort latinsk beskrivning, diagnos, och med hänvisningar till synonymer i botaniska verk, där den förut beskrivits och namngivits. I det här fallet har växten beskrivits som en Stellera med jämnbreda blad och fyrkluvna blommor, varpå hänvisningar gjorts till Linnés egna Amœnitates academicæ, till Bauhinus’ Historia och Pinax samt till ett botaniskt verk av Tragus. — Senare upptäckte Linné att han felidentifierat denna svenska ört, vilken i själva verket var Thesium alpinum, spindelört. — 8 auditores, åhörare. — 16 Buprestis cerulescens etc., Buprestis octoguttata, praktbagge. — 26 Meloë, Meloë proscarabæus, majbagge; Rumices, rumexarter, syra eller skräppa. — 31 Bökarna, bokarna. — 33 Pulmonaria arborea, Lobaria Pulmonaria, lunglav. |
| 54 | 23 It. Öland., Iter Ölandicum, Öländska resan. |
| 55 | 31 Hypochœris, Hypochœris maculata, slåtterfibbla. — 33 assessor Rothman, lektor och provinsialläkare i Växjö, Linnés lärare och gynnare under skoltiden. |
| 56 | 5 semiflosculosæ Tournefortii, Tourneforts tungblomstriga. — 7 Pissenlit, Taraxacum vulgare, maskros; Lactuker 646, Lactuca quercina, Karlsösallat. — 8 havrerot 648, Tragopogon pratensis, ängshaverrot. Vad som odlades var omöjligen dessa två arter utan Lactuca sativa, trädgårdssallat och Tragopogon porrifolius, äkta haverrot. Linné har tydligen anfört numret på respektive släktens inhemska representant; endiviers, Cichorium Intybus, cikoria. — 9 Mjölktistel, Sonchus oleraceus, kålmolke; Jerja, Lactuca alpina, torta. — 10 Lapsana, Lapsana communis, harkål. — 18 Gödselen etc. De först tryckta exemplaren av Skånska resan innehöll i stället för detta parti om gödseln följande om svedjandet: ”SVEDJOR, som allestädes här i Småland synas ibland skogarna, och som av somliga kallas nyttiga och av andra ganska skadeliga, betraktades noga och vägdes den förmån och den skada som de göra landet; ty man får icke döma dem efter lika lag på olika orter. Det är ovedersägeligt att svedjandet uppäter en stor hoper matjord, som är födan för all växt, så att landet därigenom bliver säkert magrare. Men däremot när man ser på skogarna i det steniga Småland, och där skog är till överflöd, ser man en mark den allra otacksammaste, betäckt med små stenar och övervuxen med ljung, som näppeligen förbättras kan. Då lantmannen här nedhugger skogen och bränner sina svedjor, får han av sin eljest alldeles onyttiga skog och mark merendels en härlig säd samt därefter några år gott bete av gräs, som uppsticker emellan stenarna, in till dess ljungen åter det utestänger. Straxt har tall och gran sått sig, som på 20 à 30 år äro färdige till nytt svedjeland. Således får |
516
