av stocken var ofta över en aln. Sådant timmer finnes numera svårligen, sedan lantmannen så mycket sveder skogarna till lyckor.
Mugor Fl. 1121 eller Sphærocephalus niger, villo ochroleuco. Hall. Helv. 9, t. 1, f. 3, växte i Korsberga utanpå de gamle fensterposter så mycken, att de alldeles därmed täcktes. Dess huvud var svart och omgivit med en gul ring, men skaftet var mörkt. Denna är en av de allra minsta örter i världen och ganska artigt avtagen av den lärde botanisten Haller.
Fontinalis Fl. 866 växte i källorna i Korsberga och nästan täckte dem på sidorna. Denna mossan, men besynnerligen den andra Fontinalis Fl. 867, har en ganska synnerlig egenskap att emotstå elden, fastän han blivit torkad, varföre folket i Gästrikeland och Hälsingland bruka att packa honom tillsammans emillan spisarna och träväggarna att förekomma vådeld, ty fastän att mossen väl glödgas, kan dock icke elden i honom upehålla sig eller utvidgas.
Stenart, till färgen något grönblå och med dylik jord omgiven, låg bredevid vägen på östra sidan i Korsberga socken och på Brantkullen, 1 kvart förrän man kom fram till Stockatorp (Öland, 24). Denna stenart prövades av herr bergsinspekt. Rinman, som lämnade mig följande prov:
- Består av svart, tät, skyggande, tillika med gulaktig, skiffrig och halvgenomskinlig hornsten, nästan uti jämnrådande blandning jämte gnistror av svartaktig skimmer och en blågrön stenmärgel här och där instänkt.
- Emot stål slagen ger ingen eller ganska liten eld.
- Rå pulveriserad ger grått pulver, varav något litet drages med magneten.
- Av skedvatten gripes intet an.
- Uti öppen eld starkt rödglödgas blir till färgen rödbrun och mör.
- Uti starkare eld, ¼ timma påblåst, smälter till en tät, grov slagg utan att flyta.
- 2 centner härav rostad nedsmältes med en fluss av
