Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

arborea Fl. 960. Böken hade i går först begynt utslå sina blader, vilka ännu ej väl utkommit.

Växjö stad, kvart 6½. Huru denna staden ansenligen tilltagit, kunde jag bäst röna, som här för mer än 20 år sedan i min barndom vistats. Utom annat gjorde de många lövträn, som på bägge sidor om gatorna voro planterade, ej ringa täckhet för staden. Växjö stad är belägen liksom uti ett centro emellan kringliggande städer, ty är ifrån Växjö till Jönköping, Karlskrona, Kalmar vid pass 12 mil, till Ekesjö 10 och till Halmstad 14 mil.

Skolen och gymnasium, som äro av de ansenligaste i riket, hade denna tiden 210 scholares.

Kyrkan hade efter den olyckeliga branden nu tämmeligen kommit i stånd. Här firades i dag en på denna ort sällsynt ceremoni, då ärkiebiskopen högv. herr d. Henric Benzelius invigde efter vanlig metod herr dokt. Olof Osander till biskop över Växjö stift.


Majus 8

Hovs lund norr om Växjö stad var beprydd med många högstammige, täcka lövträn, besynnerligen med ek och bok. Mitt uti lunden var en kulle med underliggande hopbragte stenar såsom en ätteplats. Denna lund är för Växjö inbyggare så angenäm som Borrum (It. Öland. 70) för ölänningen eller Djurgården för Stockholmsboerne; men ännu hade icke de behageliga blomster, som pläga uppliva denna lund, hunnit framkomma.

Ljung växte överallt och betäckte betesmarken, fördrev gräset och utmärglade jorden. Om någon dödelig kunde utröna något lätt sätt att utrota ljungen utan brännande, han gjorde Småland den största tjänst.

Bökskogen, som märkvärdigt är, fördriver ljungen, så att ingen ljung kan växa under böken, så långt hennes grenar sträcka sig. Orsaken härtill lärer bökebladerna till stor del vara, som om hösten nedfallne täcka jorden hela följande

54