Småländska och egna ord voro här: kippa, e.g. kippa på sig skorna, är att taga på sig skorna utan strumpor och helt lösa. Pojsa, e.g. en pojsa bröd, en stor skiva bröd. Sniman, i.e. nyligen.
Majus 17
Resan från Stenbrohult genom Loshult till Skåne.
Tevattnet här i Kronobergs län och besynnerligen i Virestads och Stenbrohults socknar, tagit utur sjöarna, fick merendels en mörkare färg, ehuru det till smaken eljest tycktes vara mycket gott. Denna färg lärer dock röja, att vattnet håller mycket järn, varav sjömalmen bliver, som här samlas på sjöbottnarna i myckenhet till järnbruken.
Getaryggarne kallas av resande (Bar. Hårlem. Dagb. p. 21) de många åsar, som här skilja Småland ifrån Skåne. Av dessa hade vi först Råshulta ås, på vilken landsvägen gick ½ kvart långt.
Tallen Fl. 788 begynte nu släppa sitt hanmjöl, sedan saven stannat och tallstruntarna blivit längre än fingrar. Således begynner tallen att ryka några dagar senare än enebusken.
Röte Fl. 105 kallas här kvickroten (pag. 66), som i småländska åkrarne gör mesta olägenheten och svårligen kan bortrensas, fast åkren köres 3 gånger och 2 gånger harvas. Jag skulle hålla före, att finska gaffelplogen skulle bättre rena åkren ifrån dessa skadeliga rötter än någon annan plog. Här såg man desse rötter hopsamlade i stora högar och lagde på alla stenar i åkren att torkas till nästa år, då de alldeles förvissnade åter utsprides på åkren i stället för gödsel, och således användes själva skadan till nytta. Våra hushållare äro allmänt av den mening, att man icke bör ringa svinen eller åtminstone icke skära dem, med mindre de kunna rota, helst som kvickroten är svinens bästa föda, och att svinen således genom sitt rotande i åkren tillfoga lantmannen mera nytta än skada, varföre ock åtskillige ogillade det sätt att preparera svinens tryne, som
82
