Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


2

2 Kap.

Om Asia-män.

Landet östanföre Tana-qvisl var kalladt Asa-land eller Asa-hem; men hufvudborgen, som var i landet, kallade de Asgård. I borgen var en höfdinge, som Oden[1] var kallad; der var en stor blot-stad. Det var der sed, att 12 blot-godar[2] voro de ypperste, och skulle de råda för blot och domar män emellan; de äro Diar[3] eller Drottnar[4] kallade, och dem skulle allt folk visa tjenst och vördnad. Oden var en stor härman och mycket vidfaren, och tillegnade sig många riken; han var så segersäll, att han fick seger i hvarje drabbning. Och så uppkom, att hans män trodde det, att han egde osvikelig seger i hvarje strid. Det var hans sed, när han sände sine män till örlig eller annan sändefärd, att han dessförinnan lade händerna på deras hufvud och gaf dem bianak[5] (signelse), och de trodde, att det då monde gå dem väl. Så var ock med hans män, att om de vordo i nöd stadde, å sjö eller land, så åkallade de hans namn, och tyckte de sig för jämnan deraf få lisa; de tyckte sig ega all trygd[6], der han var. Han for ofta så långt bort, att han dvaldes på färden många halfår.

3 Kap.

Om Odens bröder.

Oden egde två bröder, het den ene Ve[7] och den andre

  1. Isl. Óðinn, A.-Sax. Woden, betyder trol. den genom verldsalltet gående, i striden frambrytande, af Isl. vaða, ipf. óð, vada, gå.
  2. Isl. goði, (läs: gåði), offerprest, tempelföreståndare, af goð, n., gud, afgud; det dertill svarande fem. år gyðia, (se 4 kap.) gydja, prestinna, äfven gudinna.
  3. Isl. Díar, pl., betyder troligtvis ursprungligen: gudar, jf. Lat. deus, divus, dies, dives.
  4. Isl. Dróttnar, i sing. Isl. dróttinn, def. dróttininn, bör således på Sv. heta drotten, pl. drottnar (det liknar alldeles ordet: botten), icke drott; ty Isl. drótt, f., betyder lifvakt.
  5. bianak är ett onordiskt ord, som tyckes vara ett lån från Irskan, der beannachd betyder välsignelse (se Holmboe: Norsk og Keltisk, Christiania 1854), jf. Lat. benedictio.
  6. trygd, f., trygghet.
  7. Isl. Ve l. , helgedom; den Sv. formen är vi, t. ex. uti Vis-by, Odens-vi, Frös-vi, m. fl., samt verbet viga.