Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


3

Viler[1]. Desse hans bröder styrde riket, när han var borta. Det var en gång, när Oden var faren långt bort och hade länge dröjt, att hans hemkomst tycktes Asarne[2] vånlös. Då togo hans bröder att skifta hans arf, men hans hustru Frigg gingo de både att ega. Men litet senare kom Oden hem; tog han då åter vid sin hustru.

4 Kap.

Ofrid mot Vaner.

Oden for med bär mot Vanerne, men de höllo sig manneliga och värjde sitt land och hade ömsevis seger, härjade hvarandres land och gjorde skade derå. Men när bäggedera leddes, dervid, så lade de sinsemellan förlikningsstämma, gjorde frid och gåfvo gislar. Vanerne gåfvo sine ypperste män, Njörd[3] den rike och hans son Frey[4]; men Asarne deremot den, der Hæner het, och sade honom vara mycket väl fallen till höfdinge. Han var en högvuxen man och den vänaste. Med honom sände Asarne den, som Mimer[5] het, en den vittraste man; men Vanerne gåfvo deremot den, som visast var i deras flock, han het Qvåser. Men när Hæner kom i Vana-hem, då vardt han genast gjord till höfdinge, och Mimer ingaf honom alla råd. Men när Hæner var stadd å ting eller stämmor, utan att Mimer var när, och då några vanskeliga mål kommo före, så svarade han alltid ett och samma: Råde andre! qvad han. Då anade det Vanerne, att Asarne monde hafva svikit dem i mannaskiftet; de togo då Mimer och

  1. ↑ Isl. Vilir, gen. Vilis, eller Vili, gen. Vila och Vilia (jf. 5 och 16 kap.), vilje eller den viljande.
  2. ↑ Isl., Ás, pl. æsir, borde således rättast på Sv. skrifvas Ås, Äser, äfvensom Åsgård, det är nämnligen af samma rot som ås, Gotiska ans (?), ås, bjälke, och urbetydelsen af Asar är således trol. de höge, stödjande. Ordet ingår ofta i gamla namn, t. ex. Medelt. Lat. Ans-garius, Isl. Ás-geirr, A.-Sax. Os-gar (hvaraf Oscar), Asa-, guda-spjut.
  3. ↑ Isl. Niörðr, g. Niarðar, d. Nirði, af okänd betydelse; borde kanske rättast skrifvas på Sv. Närd eller Njärd, jf. Närdinghundra härad i Uppland, och fjärd, Isl. fiörðr. Utom Närdinghundra (år 1314: Nærdhingia-hundæri) vittna ännu flere ortnamn i Uppland m. fl. st. om Njörd, t. ex. När-tuna (1290: Nierdha-, Nærdha-tuna), När-lunda på Ekerön, Närings-berg i Vesterhaninge, och När-linge i Björklinge socken. Se Tham Beskr. öfv. Sveriges Rike, I. B.
  4. ↑ Isl. Freyr, m., och Freya, f. (se 4 kap.), betyda herre och fru; borde på Sv. hafva formen Frö och Fröa eller Fröja, jf. namnen Frö-vi, Frö-tuna, Frös-vi, Frös-lunda, Fröje-red, m. fl.
  5. ↑ Isl. Mímir, betyder trol. den vise, minnesgode; jf. Lat. memor.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Carl_Säve_-_Snorre_Sturlesons_Ynglinga-saga_(1854).pdf/11&oldid=489180”