jätte-bebyggda iötun-bygår bjerta sal. vid iöfrit gem. 46 Kar.
Om Vanlande.
Vanlande het Svegders son, som riket tog efter honom och rådde öfver Uppsala öd. Han var en stor härman och for vida om land. Hon tog en gång vintervistelse i Finnland? hos Snö? den gamle, och fick der hans dotter Drifva”. Men åt våren for han bort, men Drifva var qvar, och lofvade han att komma åter efter tre vintrars frist; men han kom icke på 410 vintrar. Då sände Drifva efter seid-qvinnan Huld, men sände sin och Vanlandes son Visbur' till Svithjod. Drif- va tillköpte sig af seidqvinnan Huld”, att hon skulle med seid trolla Vanlande till Finnland, eller döda honom i annat fall.
1) Isl. iöfurr, konung, sikling. Detta iöfurr, Sv. Run-form. iofur, iufur, iafur och (den fornaste) ifur, blef i forntiden med förkärlek användt både som namn och benämning på konungar och hjeltar. Ordet betyder likväl ursprungligen: vildsvin, vildgalt, likasom de motsvarande AÅ.-Sax. eofor, eafer, Forn-Tysk. epar, T. eber, Lat. aper; men det var fullkomligt i den tidens anda att på sådant sätt använda starka djurs namn; jf. Björn, Örn, Hjort, ja, äfven andra, såsom Mård, Utter, Orm, T. Genserik (gås-
1), snabbhet eller list, utan att man deri såg något inde. — Detta Isl. jöfurr, Sv. wjofur« har likväl. till trots för sin numera så litet ärorika urbetydelse, blifvit utsatt för det löjliga misstaget inom vår (äldre) Svenska pocsi s med Jupiters namn, hvilkets gen. Jovis väl är orsaken till, att det blifvit upphöjdt på sjelfva den hög- klassiska Olympen! — Vid iöfri gein, eg. gapade öfver konungen.
2) Finnland; ordet antages vanligtvis komma af Isl. fen, n., kärr, moras, hvilken förklaring får stöd af landets Finska namn Suomi, af suo, kärr, och Finn-land vore då en öfversättning af Suomi, kärrens, sjöarnes land. En annan förklaring är, att folknamnet Isl. Finnar är det äldre, i sg. Finnr 1. Fiör, d. ä. Findr, Finpr, en fintlig man, en finnare, af Isl. finna, Got. finban: detta är nästan sannolikare, då Finnarne i våra fornsogor alltid omtalas såsom sådane, och deraf skulle sedan Finnland,
.ommit.
3) Isl. Sniér och Drifa; då Finnland var ett obekant och af kölden hemsökt land, med hvilkeis innebyggare de Odensdyrkande Svearne jämnt lågo i strid, ansågo desse Finnarne vara föga bältre än de gudahatade jättarne, och derföre blifva de, liksom desse, ofta benämnde efter ele- menterna och råare naturföremål; jf. namnen Gisl och Öndur, 17 kap., och Frosti, 22 kaj
4) Isl. Vis-burr, d. ä. den vise afkomlingen eller ock helgedomens son.
5) Isl. Huldr, f., med detta namn kallas de flesta trollkunniga spå- qvinnor, och det betyder äfven den höljda, dolda, hemlighetsfulla, jf. Norsk. Huldren, skogsfrun; — ej af samma rot som Isl. Aollr, adj., buld, hvaraf Sv. Hulda,
