Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


14

löfte att uppleta Gudhem och Oden den gamle. Han for med 12 män vida om verlden, och han kom ut i Tyrkland och i Svithjod det stora och hittade der månge sine fränder, och var på denna färd 5 vintrar. Svithjod och dvaldes han då hemma en tid. Han hade ute i Vanahem fått en hustru, som Vana het, och var Vanlande' deras son. Svegder for än en gång att leta Gudhem. östre Svithjod kallades en stor by Sten; der är en sten så stor som ett stort hus. Svegder gick från dryckeslaget till sofstugan, såg han bort till stenen, och att en dvärg satt under stenen. hans män voro mycket druckne och rände till stenen; dvär- gen stod i dörren och kallade på Svegder och bad honom gånga in, om han ville hitta Oden. Svegder lopp in i ste- nen, men stenen slöt sig genast igen, och kom Svegder icke åter. Så säger Thjodolf den Hvinverske: Derefter kom han åter til I det Om qvällen efter solfallet, när Svegder och Den dagskygge Durners barns salsvårdare? Svegder svek; när in i stenen den storsinnte Dulses son 3 efter dvärgen lopp; och siklingen slöks af Sjunk-Mimers ätts Enn dag-skiarr Durnis nidia sal-vörðuðr Svegði vėlli; på er i stein enn slór-gedi Dulsa konr ept dvergi hlióp; ok sal-biartr peirra Sokk-Mimis, 1) Isl. Van-landi, således Vanlande (aldrig: Vanland, hvilk.et vore meningslöst), som betyder Vaners landsman (lundi), den från Vaners land stammande. 2) Isl Enn dag-skiarr Durnis niðia sal-vörðudr; Durnir 1. Durinn, trol. den sõmnige (af dúra, småsofva, Sv. landsk. durig, småsömnig), en af Eddans först skapade dvärgar, alltså: Durners ättlingars salsvårdare = en dvärg. Dag-skiurr, dag-skygg, skiarr I. skiarn, snabb, skygg, skirr, m., häst (Hy misk viða, 37), Gotl. skyrrin, skygg (om hästar). 3) Isl. Dulsu konr, dulses son, hvilket här moste betyda Svegder; dulsi år ett dunkelt ord, det kunde betyda: den, som söker dölja sig, den tyste, bemlighetsfulle, eller den dåraktige, inbilske, af dul, f., fördöljning, aktighet. 4) Isl. Sökk-Mimir, en jätte, eg. en i hafvets sanka djup boende jätte; hans bjärta sal, d. ä. den i sitt inre af kristaller glittrande klippan eller stenen. Tötun-bygðr, af jüttar byggd eller bebodd. dâr- al Google