storbyar och en guldkedja. De hade 2 söner, Gisloch Öndur.! Men Visbur lemnade henne ensam och tog annan hustru; men hon for till sin fader med sine söner. Visbur hade en son, som het Domalde?; men Domaldes stjufmoder lät med seid trolla på honom olycka. Men när Visburs söner voro 42 och A3 vintrar, foro de att råka honom och att hemta sin moders brudgåfva, men han ville icke gälda den. Då mälde de, att guldkedjan skulle varda till bane för den bäste man i hans ätt, samt foro bort och hem. Derpå vardt än en gång gripet till seid och trolladt dertill, att'de måtte kunna dräpa sin fader. Då sade valan Huld dem, att hon till och med monde så trolla, att ättmord sedan alltid skulle vara i Ynglingarnes ätt: de jakade till detta. Derefter samnade de manskap och kom- mo på Visbur om natten oförvarandes och brände honom inne. Så qvad Thjodolf:
Och Visburs Ok Visburs viljes börda 3 vilia byrdi sjöns slägtinge + savar nidr svälga kunde, svelgia knåtti, när husets värjare 5 på er mein-pisf hetsade skogens markar öttu menlige tjuf setr-beriendr mot sin fader, å sinn födur, och glöda-hunden 7 ok allvald gnyende bet 4 arin-kidli envåldskungen gléda garmr
i eldstads-höljet?.
glymiandi beit.
1) Isl. Gisl, m., stråle, men kan möjligen äfven betyda staf. Öndur,
m. (eg. fem.
snöskid. Den Finska Drifvas sonsöner voro således Gisl och Öndur = skidstaf (2) och skid.
2) Isl. Dömaldi, m., Domalde (icke: Domalder), betyder trol. domare,
eller den i dömande väldige.
3) Isl. Visburs vilia byrdi, Visburs viljes börda, d.ä. Visburs kropp. 4) Isl. sevar nidr, sjöns frände, d. ä. elden, emedan Hler (bafsguden) var broder till Logi (logen, elden) och Käri (vinden, vind-kåre), hvilke voro söner till Fornidtr (hvilket trol. bör delas For-niötr, icke Forn-iötr!).
5) Isl. setr-veriendr, pl, Gisl och Öndur.
husets (säterns) försvarare, d. ä sönerne
6) Skogens menlige tjuf, d. ä. elden.
7) Isl. gléda garmr beit, glöd
elden förtärde.
8) Isl. £ arin-kidli, i eldstadens äril, spisel, D. arne, och kidll, m.,
unden, glöders förtärare bet, d. ä.
,omhölje, d. ä. i huset, af arinn, M. , kåpa, ytterkappa.
