Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


22

22 Kap.

Om Agne.

Agne[1] het Dags son, som konung var efter honom, en mäktig man och berömd, en väldig härman, med stora färdigheter af alla slag. Det var en sommar, när konung Agne for med sin här till Finnland, att han gick upp der och härjade. Finnarne drogo samman mycket folk och redde sig till strids. Deras höfdinge är nämnd Froste. Vardt der en hård drabbning, och fick Agne seger; der föll Froste och mycket folk med honom. Konung Agne for med härsköld[2] kring Finnland, lade det under sig och fick stormycket härfång. Han tog och förde med sig Skjalf[3], Frostes dotter, och Loge, hennes broder. Men när han seglade östan[4], lade han till vid Stocksund[5] och satte sina tjäll söder å strandängen; der var då skog. Konung Agne hade då guldkedjan, hvilken Visbur hade egt. Konung Agne gick att ega Skjalf, och hon bad honom göra arföl efter hennes fader. Han böd då till sig

  1. ↑ Isl. Agni, har trol. samma betydelse som Agnarr, d. ä. en stor jägare, af agn, n., jagt och fiske, eg. agn, bete, lockmat.
  2. ↑ Isl. fara herskildi, fara fientligt, härjande fram.
  3. ↑ Skjalf, den rädda, eller af köld skälfvande, och således en verklig frostens dotter. — Detta namn bar gifvit anledning till ett det besynnerligaste misstag. I de fleste af våra historiska läroböcker kallas hennes man Agne Skiafar-bonde, hvilket sista enstämmigt öfversättes med: «den på skepp rike.« Hvem som är fader till misstaget och den löjliga öfversättningen, är obekant. Något ord skiaf eller skiafar finnes icke inom bela Nordiska språket; kanske har man tänkt på siávar (gen. sg. af siár, sjö), kanske t. o. m. på Lat. scapha, båt! Grunden till allt är likväl troligen ett skriffel, eller att man öfverhoppat ett l. Denne konung kallas nämnligen Agni Skialfar-bondi uti Ættartala Haralds frá Óðni (ur Flatöboken; se Snorra Edda [Uppsala], s. 366), och likaså uti kungalängderna i Script. Rer. Svec. I. s. 2: Agne Schialfar boande, och s. 5, tab. II: Agne Skialfarbonde, på det andra stället öfversättes det också riktigt med: ic let andra stället öfversättes det också riktigt med: Agne Schialfæ martius eller Skjalfs bonde, man. Man ser, huru historieskrifvare stundom begagna källorna!
  4. ↑ Isl. austan, östan, d. ä. från öster; men austr, åt öster.
  5. ↑ Isl. Stokk-sund; detta namn anses af nyare forskare för att bero på ett misstag af den så fjärran skrifvande Sn. Sturleson, i det han hört eller läst Stok-sund, i st. för Stek-sund. Detta sund skulle således icke legat vid det nuvarande Stockholm, utan vid Stäket, som förbinder den sig upp åt Sigtuna sträckande sjön Skarfven med Görfveln, en vik från sjelfva Mälaren, invid Tibble gästgifvaregård. Sc vidare härom Det Norske Folks Hist. af Munck (Rättelserna vid slutet af 2 Bandet), som blifvit gjord uppmärksam på denna sak af C. G. Styffe.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Carl_Säve_-_Snorre_Sturlesons_Ynglinga-saga_(1854).pdf/30&oldid=489175”