Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


24

24

Signys' fridils I Signgar vers svale häst.? svalan hest. Kar. 23.

Om Alrek och Erik.

Alrek? och Erik" heto. Agnes söner, som konungar voro efter honom. De voro mäktige män, härmän väldige och idrottsmän. Det var deras sedvänja att rida hästar och att tämja dem både vid gång och vid lopp, och kunde de detta allra bäst bland män. De kappades mest derom, hvem bät- ter" rede eller bättre hästar egde. Det var en gång, att desse två bröder redo ensamme bort från andre män å sine bäste hästar, och de redo ut på någre vallar och kommo icke åter. Det vardt faret att leta dem, och de funnos bägge döde och hufvudet brutet å både: men vapen hade de icke, utom betslen af hästarne, och derföre menar man, att de bade dräpit hvar- andre dermed. Så säger Thjodolf:

Alrek föll Fell Alrekr

der åt Erik par's Eiriki, broders vapen brédur våpn till bane vordo. at bana urdu. Man qvad, att med hästens? Ok hnakk-mars hufvud-fjättrar7 med höfud fetlum


1) Isl. Signjar verr, eg. Signys man, hvilket sista har återgifvits med fridil, älskare, som är mask. till Isl. fridla, frilla, eg. den sköna, älsk- värda. Isl. Sig-ny, betyder segerns ny; nymåne, glans; hennes fridil var Hagbard, som blef hängd; se Sn. Edd. s. 192.

2) Svale häst, d. ä. galgen.

3) Isl. Alrek, den allt framför sig drifvande, af reka, drifva, vräka, eller ock: all-herrskaren (se nästa not); men det kunde äfven vara sam- mandr. af Adal-rekr, den ädle konungen.

4) Isl. Eirikr, tidens konung, den städse mäktige, då det trol. kom- mer af ei, för e, alltid (Got. aivs, tid), och ändelsen rikr, rekr, (Got. reiks, Lal. rex, reg's) konung. Detta förklarar också lättare det dunkla eriks-gata, än om det skall hänföras till någon viss konung Erik: giss- ningen på all-rikes-gata är åtminstone ännu mindre trolig. Eriksgata skulle då betyda dens väg, som för alltid blifvit förklarad för konung.

5) Bätter, Isl. betr, är det rätta adv, till adj. bättre, Isl. betri.

6) Isl. knakk-marr, m., således eg. sadelhäst, ridhäst.

7) Isl. höfud-fetlum, dat. pl., hufvudfjättrar, d. ä. betsel, af fetill, m., band, bärband, bälte, Dal. fätil, m., bärband.