24 Kap.
Om Alf och Yngve.
Yngve och Alf" voro Alreks söner, som konungdom togo i Svithjod der näst. Yngve var en härman väldig och all- segersäll, han var frid” och den störste idrottsman, stark och i drabbningar den skarpaste, gifmild och en stor glädjeman'"; af detta allt vardt han fräjdad och vänsäll. Konung Alf, hans broder, satt hemma i landet och var icke i härnad; han var kallad Elfsi och var en tystlåten, hårdlynnt och oumgängsam man. Hans moder het Dageid”, dotter af konung Dag den mäktige, från hvilken Döglingar” äro komne. Alf konung egde en hustru, som Bera” het, den fridaste bland qvinnor, mycket manhaftig och högeliga gladlynnt. Yngve Alreksson var en höst kommen från viking till Uppsala och var då storfräjdad. Han satt ofta om qvällrana länge vid dryckeslag; men konung Alf gick ofta tidigt att sofva. Drottning Bera satt tidt uppe långt ut på qvällarna, och talade hon och Yngve sig till gamman. Men konung Alf sade jämnt till henne, att hon icke skulle sitta så länge uppe om aftnarne, och bad henne gå tidigare att sofva, sägande, att han icke ville vaka efter henne. Hon
1) Dags fränder och Freys afkomma, d. ä, Alrek och Erik.
2) Isl. eykia gervi, n. pl, ökedon, d. ä. hästbetsel.
3) Isl. folk, n., eg. folk, men äfven: manskap, här, enl. Sn. Edda.
4) Is.” Ålfr, m., Alf, af de välgörande, ljuse alfernes slägte, kanske just betydande ljus, hvit, jf. alfta, alpta, svan, jf. Lat. albus, hvit, och kanske Alpes, de hvita bergen (2).
5) Isl. fridr, adj., fager, skön, modig, tapper. = -
6) Isl. gledimadr, m., en gladlynnt menniska; ty det tillägges både män och äianör, oaktadt det är maskulinum.
7) Isl. Dag-eidr, f., står trol. för Dag-heidr, den dagklara, af Aeid, n., klart väder.
8) Döglingar, pl., benämning på konungar, af Dagr, enl. Snorra Edda, men tör snarare komma af dögl, n. pl., vapen, hjelmar.
9) Isl. Bera, f., björninna.
