FÖRORD.
I den Svenska allmänhetens händer lemnas detta försök att på
modersmålet öfverflytta Snorre Sturlesons Ynglinga-Saga i en
ordagrann och trogen öfversättning; ja, till och med så trogen,
att måhända de fleste skola finna henne något egen, och månge
tilläfventyrs fälla en missbilligande dom, åtminstone vid första
påseendet. De hafva också utan tvifvel rätt, om arbetet nämnligen
allenast betraktas ur samma synpunkt som öfversättningen af en
nutidens främmande författare, t. ex. en historieskrifvare; ty man
väntar dervid med rätta att få det utländska arbetet återgifvet,
icke allenast felfritt och i sin egen anda, utan äfven i den
ädlaste och minst tvungna form, som vårt språk kan åstadkomma.
Syftet med denna öfversättning är likväl till en icke ringa del en annan. Isländskan är icke för Svenskan ett främmande språk, utan hon är — i allmänhet taladt — bara en fornform deraf: Isländska är i stort endast Fornsvenska! Det har varit meningen att visa detta genom en öfverflyttning af ett af den Isländska prosans äldre alster på nutidens Svenska. Men skulle ett sådant försök på något sätt kunna lyckas, så är det tydligt, att detta ingalunda läte sig göra genom att nyttja det brokiga blandspråk, hvarpå en del nyare romanöfversättningar och tidningar öfverflöda, utan man borde utrensa så mycket som möjligt af den utländeka slaggen, för att få den Nordiska språkmalmen att klinga så mycket renare. Men här har det försökts att gå ännu längre. Läsaren skall nämnligen här finna ganska få ord af utländskt slag, och då åtminstone endast af Germaniskt ursprung; men deremot rätt många ord och talesätt, som måhända ännu
