han mycket rik på löst gods. Anund konung for med sin här till Estland att hämna sin fader. Han gick der upp med sin här och härjade vida om landet och fick mycket härfång, samt for om hösten åter till Svithjod. I hans dagar var god äring i Svithjod. Konung Anund var bland konungar den allra vänsällaste. Svithjod är ett stort skogland, och öde- marker ligga der så, att många dagsleder äro öfver dem. Konung Anund lade stor ifvér och kostnad på. att rödja mar- ker och bebygga rödjningarna'. Han lät ock lägga vägar öf- ver ödemarkerna, och funnos då vida om i markerna skog- lösa land, och der byggdes då stora härad. Vardt på detta sätt vidsträckt land bebygdt,- i ty att det var nog af landg- folk till landets byggande. Konung Aound lät bryta vägar öfver allt Svithjod, både öfver skogsmarker, myrar? och fjäll stigar: för. ty var han Bröt-Anund kallad. Konung Anund satte sine gårdar i hvart storhärad i Svithjod och for om allt landet. på vetslor (gästningar .
38 Kar.
Om Ingiald Illråde.
Bröt-Anund egde en son, som Ingiald” het. Då var Yngvar konung i Fjädrundaland". Han hade med sin hustru två söner, het den ene Alf och den andre Agnar; de voro
1) Isl. rud, äfven rigdr, n., rödjning, upprödd plats i skog, af rydia, rudda; rödja. — Det är detta ord, som, under formerna rud, ryd och röd, så ofta ses i socken-, men i synnerhet i gårdsnamn öfver större de- den af Sverige, men likväl talrikast i Göta rike. Den namnändelse åter, som ser ut som =red, är dock icke alltid ett förderfvadt -röd, utan ofta nog bara ett ed (Isl. eid, n., ed, landtunga), och det föregående 7 är en lem- ning af det förestående ordets forna genitivändelse, t. ex. Elgar-ed, lika- som Elgar-ås, af Forn-Sv. elgr, 8. elgar.
j Isl. myrr; pl. myrar, myr, myrar (icke: myra, myror, som är ett ir.) 3) Is. Ingialdr, Sv. Run. Inkialir, m., af Ingi och den till betydel-
sen obekanta ändelsen -aldr. Ingi är trol. det samma som Yngve, och den äldsta formen häraf har väl varit Ingvi la Inguvi.
4) Fjädrundaland; se not. 2 sid. 32.
