Sighvat[1] konung af Attundaland; men Granmar[2], konung af Södermannaland”, var icke kommen. Der skipades då för sex konungar i den nye salen, och var då ett högsäte tomt af dem, som konung Ingiald tillreda låtit. För allt det manskap, som dit var kommet, var det jämnväl skipadt i den nye salen. Men konung Ingiald hade skipat sin hird och allt sitt man skap i Uppsalen. Det var sedvänja i den tiden, när arf- öl skulle göras efter konungar eller jarlar, att ban, som arföl gjorde och till arfs skulle ledas, skulle sitta å fotpallen fram- före högsätet allt der till, att in var buren den bägare, som kallad var Bragebögaren". Då skulle han stånda upp emot Bragebägaren, aflägga strängt löfte och dricka ut bägaren se- dan. Derefter skulle hans ledas till det högsäte, som hans fader egt: var han då kommen till allt arf efter honom. Nu var bär så gjordt, att när Bragebägaren kom in, stod Ingiald konung upp, tog emot ett stort djurshorn, och aflade han då strängt löfte, att han skulle öka sitt rike med hälften i hvarje väderstreck eller annars dö, och drack han sedan ut hornet. Och när männen voro druckne om qvällen, mälde 4
deraf, att man träffade på ett ihärdigt och långvarigt motstånd af de från Mäålarstranden undandrifne och nu tätt sammanslutne urinbyggarne (Finnar eller Lappar). Det var således ett högst ogästvänligt land och kallades derföre Gest-reka-land, d. ä. gäst-vräkares, gäst-drifvares land, af Isl. "gest-reki, gäst-bortdrifvare (af reka, drifva, vräka), och häraf bar sedan Mlifvit Gäst-rik-land, hvilket således betyder just motsatsen af ett gästrikt, gästfritt land. Kanske är dock formen rik just den äldsta, emedan rika, vrika (Got. vrikan) är äldre än reka, vreka, vräka. — Allt detta är åt- minstone icke omöjligt.
1) Is). Sighvatr, Run. Sikuatr, m., den segersnabbe, seger-raske, af sigr och Avatr, adj., rask, snabb, skarp, modig, Dal. hwat, Ö. Göt. hvat, dugtig.
2) Isl. Gran-marr, m., kanske: den skäggige, eller, den genom sitt skägg vördige höfdingen, af grön (g. granar), f., läppskägg, och marr,
höfdinge, kanske ursprungligen bäst (2), jf. Valdi-marr, den väldige höf- dingen.
3) Isl. Sudrmanna-land, Söderml. Lag. Sudermanna land, Söderman- land; se not. 4, s. 52. H
4) Isl. Braga-full, n., Brage-bägare, löftets bägare, troligen af skald- skapens gud Bragi och något, nu okändt sammanhang mellan denne gud och dessa högtidliga löftens afläggande, hvilket måhända urspruogligen skedde på vers eller med en sång (bragr).
-.
