42 Kap.
Ingialds och fränderne! Granmars och Hjörvards drabbning i Svithjod.
Samme höst samnade konung Ingiald manskap och ärnar sig emot fränderne: han hade här ute från alla de riken, hvilka han tillförne hade lagt under sig. Och när fränderne spörja detta, samna de folk i sitt rike, och komma dem till hjelp Högne konung och Hilder?, hans son, hvilke rådde för Öster- Götland: Högne var fader till Hild, som konung Granmar hade till äkta. Ingiald konung gick å land upp med all sin här och hade mycket mera folk: flyter” då drabbningen samman, och vardt den hårdaste. Men när man någon liten tid hade slagits, så fly de höfdingar, som rådde för Fjädrundaland och för Vester-Götarne, och de af Närike och Attundaland, samt all den här, som från dessa land hade kommit, och foro till sina skepp. Efter detta vardt konung Ingiald nödeliga stadd och fick många sår, och kom sig dervid å flygt till sina skepp. Men der föll Svipdag Blinde, hans festre", och dennes både söner, Götvid" och Hylvid. Sedan detta timat, for konung Ingiald åter till Uppsala och rosade icke sin färd, samt tyckte sig finna det, att den här monde honom otrogen vara, hvilken han hade ur det sitt rike, som han fick med härnad. Efter detta varstor ofrid mellan Ingiald konung och Granmar konung. När nu långa tider sålunda hade framfarit, åstadkommo bägges vänner, att de förliktes. Konungarne Ingiald och Granmar,
za Fränderne, i texten står mågar, besvågrade män; se not. 2, 8. 52.
2) Isl. Hildir, m., kämpe, stridsman, eg. den, som eggar till drabb- ning, sätter strid i gång.
3) 1sl. slgr på saman orrusta, drabbningen flyter, sjunker (siger) då samman, de stridande flyta från båda sidor samman som hafsvågor i en tumlande blanding.
4) Isl, föstri, m., betyder både fosterfader och fosterson, likasom föstra, !., fostermoder, fosterdotter.
5) Isl. Gautvidr, m., eg. Gauts eller Odens trä (man), d.ä. en kåm- pe, eller och är det bara ett ättnamn,
