Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


76

å Geirstadom[1]
gömd i hög.[2]


Her-konungr,
haugi ausinn.

55 Kap.

Om Ragnvald Hedahög (Heidum hærri).[3]

Ragnvald het konung Olofs son, som var konung å Vestfold efter sin fader. Han var kallad Heda-hög. Om honom qvad Thjodolf den Hvinverske Ynglinga-tal; der säger han så:


Ej vet jag bättre,
under blåa himlen,
kännings-namn
en konung ega,
än när Ragnvald,
rå-häst-styrar'n,[4]
Heda-hög
helsad är.


Þat veit'k batst,
und blám himni,
kenni-nafn
svá at konungr eigi,
er Rögnvaldr,
reiðar-stióri,
Heiðum-hárr
of-heitinn er.

  1. Isl. Geir-stadir, m, pl., nu gården Gjerstad (enligt Munch;
    Gjerrestad, enligt Aall) i Thjölings socken (Skiringssal) å Vestfold; hamnen
    dertill var det ofvan omtalade Stiflosund. Konung Olof kallades efter detta
    sitt hufvudsäte Geirstada-Alfr (se 53 kap.), hvilket efter en något yngre
    sägen (se Munchs Norsk. Folk. Hist., I. s. 398, och der anförda källor),
    betyder Geirstada-nejdens alf, d. ä. vätte eller skyddsväsende. Uti sådana
    ortnamn som Geir-stadir, Tumme-torp (Tuma-þorp), Kar-bänning
    (Karl-bœningr?), Karmans-bol (Karlmans-ból), Kårböle (Kár-bœli), m. fl.,
    igenkännes oftast ett uppkallande af en förste egare: Geirr, Tumi, Karl,
    Karlmaðr, Kárr.
  2. Isl. haugi ausinn, eg. öst med hög, hvilken skaldiska vänding
    icke bättre kunnat återgifvas än med: gömd i hög.
  3. Isl. Ragnvaldr, Run. Raknvaltr, m., den gudaväldige, den gudaburne herrskaren, af ragn, rögn l. regin, n. pl., gudamakter, eg. de styrande, och valdr, konung. — Hans tillnamn Heiðum-hærri, hvars anledning är okänd, antages betyda: den som år högre än hedarne, de skogvuxne åsarne, bergen, och det har derföre försökts att återgifva det med Heda-hög.
  4. Isl. reiðar stióri, m., eg. skeppets styrare, en skaldeomskrifning
    för sjökonung, hvilken, för att bibehålla rimstafvarne, här blifvit öfversatt
    med en annan dylik omskrifning rå-häst-styrare, då rårnas eller
    togens bäst är ett skepp. — Reið, f., betyder dessutom ridt, ridning och kanske
    äfven ryttarehop, reiðar stióri blefve då den, som styr en ridande härs
    anlopp, d. ä. en anförare, konung.