Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs



YNGLINGA-SAGANS SKALDEVERSER,

i vanlig meningsföljd.[1]

5 Kap.

Gefion dró glöð Danmarkar auka frá diúp-röðuls auðla Gylfa, svá at rauk af renni-röknum; yxn báru fiögur höfuð ok átta enni-tungl, þar er (þau) gèngu fyrir vin-eyar víðri vall-rauf.

9 Kap.

Ása niðr gat við Iárn-viðiu skatt-fœri, þann (er) skiald blœðr, þá er þau, skatna vinr ok Skaði, meir bygðu i Mann-heimum. Ok sævar beins öndur-dís gat sonu marga við Óðni.

14 Kap.

Feigðar-orð, er at Fiölni kom, varð framgengt þar er Fróði bió; ok vind-lauss vágr skyldi of-viða Svigðis geira sikling.


  1. Ehuru skaldeverserne i Ynglinga-sagan i allmänhet höra till de lättaste inom hela Isländska forn-litteraturen, torde det likväl vara välkommet för en och annan nybörjare att få dem omställda i vanlig prosaisk meningsföljd, d. ä. till större likhet med Svenskan. Det är också derföre som de ord här och der inom parenthes blifvit tillsatta, som i texten förstås inunder, och det äfven på sådana ställen, der utsättandet, strängt taget, icke ens är alldeles riktigt, t. ex. när vi nu äro vane att tänka oss en preposition såsom styrande i dat. (abl. eller instr.) ett ord eller en sak, hvarmed något göres. Ty i slika fall hade de gamle Nordboarne lika litet behof af en styrande preposition som nutidens Dalfolk.