VIII.
De Linnéska samlingarna. Linnean Society i London
och andra Linné-samfund. Ett hittills okändt
herbarium, inlagdt af Linné.
I en lefnadsteckning öfver den engelsman,[1] som inköpte de Linnéska samlingarna, har författarinnan anmärkt, att Europas literära stiftelser och lärda akademier vanligen för sitt ursprung och sin framgång haft att tacka antingen stora donationer af kunglig ynnest eller någon redan känd vetenskapsmans afgörande inflytande. Linnean Society i London är nästan ett ensamt stående exempel på en institution, som härleder sig från en ung, af ryktet okänd man, utan rang, rikedom och annat understöd, hvilkens vetenskapliga nit förmådde honom att uppoffra ett anspråkslöst ekonomiskt oberoende, i det han på bekostnad af sitt fädernearf grundade ett lärdt samfund samt gaf det dess namn, karakter och syfte.
Det var mot slutet af år 1783, som James Edvard Smith, ännu blott medicine student och tjugufyra år gammal, kort efter den yngre Linnés död fick veta af presidenten i Royal Society, Sir Josef Banks, att professor Acrel i Upsala utbjöd den store Linnés och hans sons bibliotek och samlingar för en summa af omkring 1000 pund st.[2] Sir Josef afstod för sin del från anbudet, men uppmanade sin unge vän att blifva köparen. I följd af detta råd inledde denne omedelbart underhandlingar i ämnet och erhöll efter någon brefvexling med sin fader de nödiga penningemedlen. Väl voro samlingarna hembjudna åt akademien i Upsala, men Gustaf III vistades för tillfället i Pisa och
