Hoppa till innehållet

Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
11

inför fakulteten, blef äfven der examinerad och med approbation antagen, ehuru en af professorerna fann äfventyrligt att göra en så ung student till docens, än mer att låta honom offentligen föreläsa. Men som ingen annan var att tillgå, började Linné på våren 1730 i Botaniska trädgården sina lektioner inför en stor skara åhörare, som eldades af det lifliga i framställningssättet, det nya i innehållet.

För den unge läraren sjelf blef detta uppdrag en ny sporre till utveckling. Han lärde sig noga inse svårigheterna och det oändligt mödosamma i införandet af ett nytt system inom botaniken, men uppfinningens eggelse samt utsigterna till ära och ryktbarhet stärkte hans ifver och gjorde hans arbete till ett nöje. Han började utkastet till åtskilliga skrifter, hvilka efter långvarig förberedelse utkommo i Holland och hvilka grundlade den vetenskapliga reformationen.

Nu öppnade sig ock en ny utsigt till vidgade kunskaper. År 1710 hade på föranledning af Erik Benzelius och Olaus Celsius ett enskildt vetenskapligt sällskap i Upsala blifvit stiftadt, hvilket 1728 erhöll kunglig sanktion. Detta samfund ifrade under sin första blomstringstid i synnerhet för naturhistoriska undersökningar inom fosterlandet. Af alla svenska provinser var ingen i afseende på sina produkter och naturhistoriska märkvärdigheter mera okänd, än det aflägsna, stora, ödsliga Lappland. Redan under det föregående århundradet hade man sökt afhjelpa denna brist. Olof Rudbeck d. ä. företog på Carl XI:s bekostnad en resa i dessa vidsträkta trakter och samlade åtskilligt, som vid eldsvådan i Upsala 1702 gick förloradt. Man ville nu i någon mån ersätta denna förlust och låta Lappland beresas af en forskare, hvarvid valet föll på Linné. |

En färd genom Lappland var vid denna tid något af det mest besvärliga och oangenäma man kunde företaga sig. Men Linné hade icke för syns skull i Upsala antagit valspråket: Tantus amor florum — »så stor är kärleken till blommorna». Eldad af vetenskaplig ifver, på samma gång som af ärelystnad, skattade han sig lycklig, att kunna gifva sig åstad.

Det var på hösten 1731, som Linné emottog detta anbud.