132
ADERTONDE KAPITLET.
Hvari omtalas det samtal Sancho Panza hade med sin herre D. Quijote, jämte andra äfventyr som förtjäna att berättas.
Sancho kom fram till sin husbonde så matt och kraftlös, att han ej förmådde drifva på sin åsna. När D. Quijote fick se honom i sådant skick, sade han till honom: »Nu tror jag för visso, min gode Sancho, att det där slottet eller värdshuset tvifvelsutan är förtrolladt, ty de som så omänskligt hade sitt tidsfördrif med dig, hvad kunde de väl vara annat än spöken och gengångare? Och jag styrkes häri däraf att, när jag öfver gårdsmurens krön åskådade akterna i din pinohistoria, jag fann att det var mig omöjligt att komma upp därpå, och lika litet kunde jag stiga ned från Rocinante, ty man hade visst förgjort mig. Eljest svär jag dig, så sant jag är den jag är, att, hade jag kunnat komma upp eller stiga ned, skulle jag hafva hämnats dig, så att de där uslingarna och landstrykarna fått sig en minnesbeta till evig tid för sitt upptåg, fastän jag visste att jag därmed öfverträdde riddarskapslagarna, hvilka, såsom jag ofta sagt dig, icke tillåta att en riddare lyfter handen emot någon som ej är det, utom till försvar för sitt eget lif och sin person i fall af stor och tvingande nödvändighet.»
— »Afven jag skulle nog hafva hämnat mig, om jag kunnat, svarade Sancho, antingen jag varit eller icke varit slagen till riddare; men jag kunde inte. Dock har jag för mig att de där, som drefvo sin skämtan med mig, icke voro några spöken eller förtrollade människor, som Ers Nåd säger, utan människor med kött och blod liksom vi, och alla hade de sina namn, ty jag hörde dem nämnas, när de hissade mig: den ene hette Peter Martínez, den andre Tenorio Hernández[1], och värdshusvärden, hörde jag, hette Johan Palomeque den vänsterhändte. Så att, herre, om ni ej kunde hoppa öfver gårdsmuren eller stiga af hästen, så berodde det nog på annat än förtrollningar, och hvad jag har fått klart för mig af allt detta, det är att dessa äfventyren, som vi äro på spaning efter, komma nog till sist att bringa oss i så många olyckor, att vi ej kunna skilja vår högra fot ifrån den vänstra, och det bästa
- ↑ Tenorio Hernandez. Ändelsen -ez har i spanska namn samma betydelse som -son i svenskan; således är Martinez bokstafligen detsamma som vårt Mårtensson, Perez = Persson, o. s. v. Tonen ligger på föregående stafvelsen, alltså Martínez, Hernández, o. s. v.
