142
6 Härskare öfver de tre Arabierna. Man indelade nämligen fordom Arabien i tre delar: det öde, det steniga och det lyckliga Arabien.
7 Det har anmärkts, att Cervantes — eller väl snarare D. Quijote — här förblandar ett och annat. Den byggnad Simson kullkastade betecknas icke som något tempel, utan som ett hus, och om dörrarna till detta tempel eller hus talas ingenstädes i Simsons historia, utan om stadsporten i Gasa, som den judiske Herkules lyfte af och bar upp på berget Hebron.
8 Omålad sköld utan något märke brukades någon tid af »de unga», d. v. s. sådana som nyss blifvit riddare, nybegynnarna i riddarevärf. På spanska användes här uttrycket escudo blanco, hvilket icke betyder att skölden var hvit, utan blott att den icke var målad med sköldemärke, såsom äfven Littré förklarar det motsvarande franska uttrycket armes blanches = »les armes d’un jeune chevalier dont l’écu n’était chargé d’aucune armoirie».
9 De namn, som de af D. Quijote uppräknade riddarne föra, äro, efter hvad man tror sig veta, icke tagna alldeles på måfå. Bland dem finnes t. ex. bokstafligen namnet på en man, som var samtidig med Cervantes; detta var en puckelryggig fransman Peter Papin, hvilken hade en bod i Calle de la sierpe, (ormgatan), en gata som af ålder varit ett tillhåll för köpmän och Evas döttrar och som än i dag är stadens viktigaste affärsgata. Denne Peter Papin omtalas äfven i ett lustspel af Cervantes för sin handel med spelkort och sitt umgänge med tvetydiga fruntimmer. Om nu bland så många diktade namn författaren upptagit det oförändrade namnet på en illa beryktad fransk puttelkrämare, så ligger den förmodan nära till hands, att äfven de andra hafva sin personliga betydelse, och en lärd spanjor, D. Aureliano Fernandez Guerra y Orbes har häröfver anställt vidlyftiga undersökningar, som ledt till åtskilliga ganska intressanta resultat. Då emellertid dessa icke kunna hafva synnerligt intresse för läsare, som både i rum och tid äro så långt skilda från Cervantes, må det vara nog alt hänvisa dem, som önska närmare upplysningar härom, till Ensayo de una biblioteca española (som finnes på K. Biblioteket i Stockholm) I, 1305, där herr Guerras undersökningar finnas intagna, eller till Braunfels’ tyska öfversättning af D. Quijote, i hvilken förekommer en redogörelse för det hufvudsakliga innehållet däraf.
10 De massyliska fälten i norra Afrika, ej att förblandas med fälten kring Marseille (Massilia).
11 Thérmodon, en flod i Kappadocien, som utfaller i Svarta hafvet. Vid dess stränder lära amazonerna hafva hållit till (Vergils Eneid X, 141), och i riddarböckerna omtalades ofta så väl krigen mot dem som floden Thermodon.
12 Paktólus, en bekant flod i Lydien, ur hvilken vaskades guld.
13 Betis, nu Gualdalquivir, med stora olivskogar längs stränderna.
14 Genil, en flod i Andalusien, som vid Granada upptager Darro och sedan utfaller i Guadalquivir. Cervantes kallar honom med rätta gudaskön för det härliga landskap, som han genomflyter.
15 De tarlessiska fälten = nejden omkring Tartessus, en gammal fenicisk stad i södra Spanien (i trakten af Cádiz), men som redan på Romarnes tid var försvunnen.
