14
hushållning, och hans begifvenhet därpå vardt så häftig och otyglad, att han sålde många tunnland åkerjord för att köpa riddareböcker att läsa och att han skaffade hem så många han kunde öfverkomma. Men af dem alla voro inga så mycket i hans smak, som de, hvilka författats af den ryktbare Feliciano de Silva; ty hans glänsande stil och inkrånglade uttryck tycktes konom förträffliga, isynnerhet när han kom till hans kärleksförklaringar och utmaningsbref och till sådana ställen som: Skälet för den oskäliga behandlingen af min själ försvagar till den grad min själ, att jag med skäl beklagar mig öfver eder dägelighet, eller: Den höga himlen, som med sina stjärnor gudomligen bestyrker eder i eder gudomlighet och gör eder förtjänt af all den förtjänst, som eder storhet förtjänar. På dylika uttryck tappade den stackars ädlingen vettet, i det han grubblade för att förstå dem och utrannsaka deras mening, som själfve Aristoteles icke skulle ha kunnat uttaga eller begripa, om han enkom därför stått upp ifrån de döda. Han var icke rätt nöjd med, att Don Belianis gaf och fick så många sår, ty han tänkte sig, att, hur skickliga mästare än hade skött honom, måste han ha ansiktet och hela kroppen fulla af ärr och skråmor. Men han prisade ändå författaren därför, att denne afslutade sin bok med ett löfte om fortsättning af dessa ändlösa äfventyr, och mången gång kom det på honom en åtrå att själf fatta pennan och bringa den till slut, bokstafligen såsom där utlofvas; otvifvelaktigt skulle han äfven hafva gjort det och gått i land därmed, om icke andra viktigare och ständigt föresväfvande tankar hindrat honom därifrån.
Med kyrkoherden på stället, som var en lärd man och tagit graden i Siguenza[1], tvistade han ofta om, hvilkendera hade varit den ypperste riddaren, Palmerin af England eller Amadis af Gallien; men barberaren i byn, mäster Niklas, påstod, att ingen ginge upp emot Solriddaren, och, skulle någon kunna jämföras med honom, så vore det Amadis af Gallien broder Don Galaor, ty denne förstode att finna sig i allt, vore icke någon sådan kruserlig riddare, ej heller så gråtmild som brodern, och i fråga om mannamod stode han ej tillbaka för honom. Kort sagdt, han fördjupade sig så pass i sin läsning, att han därmed tillbragte hela dygnet, så att genom för litet sofvande och för mycket läsande hans hjärna förtorkades och han miste vettet. Hans fantasi uppfylldes med allt hvad han läste i sina böcker, om förtrollningar, slagsmål, drabbningar, utmaningar, sår, kärleksförklaringar och kärleksäfventyr, stormar och omöjliga galenskaper; och så fullt och fast vardt han
- ↑ Tagit graden i Siguenza. En snärt åt de små landsortsuniversiteten, som beskyldes att sälja sina lärdomsgrader för penningar; skämtare påstodo, att i Siguenza såldes doktorshattar till åsnor för 2 dubloner stycket.
