när eller hur.» — »Alldeles detsamma säger jag med, svarade Sancho, ty jag fann den också, men ville ej nalkas den på ett stenkast: där lät jag den vara, och där ligger den som den låg, för
— »Hör ni, min gode man, sade D. Quijote, vet ni hvem
som rår om de här sakerna?» — »Hvad jag kan säga, svarade
getherden, är att sånär för ett halft år sedan, något mer eller
mindre, kom det till herdekojan, som ligger ungefär tre mil[2]
härifrån, en ung herre med ädel gestalt och hållning, ridande
på denna samma mulåsna, som nu ligger död här, och hade
med sig samma sadeldyna och kappsäck, som, efter hvad I
sägen, I också funnit, men ej rört. Han sporde oss, hvilken
trakt i dessa berg vore otillgängligast och undangömdast; vi
sade honom att det var denna där vi nu äro, och det är sant,
ty, om ni tränger in en half mil till, skall ni kanske icke
lyckas att komma ut igen, och det förundrar mig huru I hafven
kunnat komma ända hit, eftersom det hvarken finnes väg
eller stig, som leder till detta ställe. Jag säger då att, när
den unge herrn hörde vårt svar, han vände om och tog vägen
till det ställe vi anvisat honom, lämnande oss alla intagna af
hans ståtliga väsen samt förundrade öfver hans fråga och den
brådska, hvarmed vi sågo honom rida därifrån och begifva sig
åt berget till. Sedan dess sågo vi icke vidare till honom förr
än några dagar efteråt, då han kom emot en af våra herdar
och, utan att säga ett ord, rusade på honom och öfverföll
honom med en mängd knytnäfslag och sparkar, och sedan gick
han fram till vår packåsna och tog allt hvad hon bar af bröd
och ost, och, när detta var väl beställdt, vände han med
obegriplig snabbbet tillbaka till berget för att gömma sig där.
Vi voro några getherdar, som, när vi fingo veta detta, gingo
åstad och letade nära två dagar efter honom där berget är
som otillgängligast, och till slut funno vi honom sittande i
håligheten af ett stort och väldigt korkträd. Han kom emot oss
mycket beskedligt, men med trasiga kläder och ansiktet så
vanställdt och solbrändt, att vi knappt hade känt igen honom,
om icke hans dräkt, som vi påminde oss, fast den var i trasor,
hade öfvertygat oss att han var den vi sökte. Han hälsade
oss höfligt och sade oss i få och rätt förståndiga ord, att vi
icke skulle förundra oss öfver att se honom vandra omkring
- ↑ Meningen tyckes klar, nämligen att en hund, som skall bevaka huset, ej bör ha något, som förråder hans närvaro för tjufvar, eller, såsom här, att man ej bör befatta sig med saker, som sedan kunna röja en. I Barettis ordbok finnes det förklaradt så, att »I will not engage myself in any noisy or troublesome affair» = jag vill ej inlåta mig på någon bråkig eller besvärlig sak.
- ↑ Öfverallt, där här talas om en mil, menas spanska mil, leguas, af hvilka 171⁄2, gå på en breddgrad och som således motsvara 6,368 kilometer eller i det allra närmaste 3⁄5 svensk gammal mil.
