198
det bättre att icke vidtaga denna onödiga åtgärd, utan att jag med godt samvete må behålla dem, tills den rätte ägaren på annat vis, utan afsiktligt uppsökande och bemödande å vår sida, infinner sig, och kanske inträffade det när jag redan gjort öfver med dem, och då — där ingenting finns att ta, har kejsaren förlorat sin rätt.» — »Däri bedrager du dig, Sancho, svarade D. Quijote; ty när vi nu hafva en förmodan om hvem ägaren är och vi hafva honom nästan inpå oss, äro vi förbundna att uppsöka honom och lämna dem tillbaka åt honom, och om vi ej uppsöka honom, så har vår bestämda misstanke, att han är ägaren, gjort oss lika straffbara, som om han verkligen vore det. Låt det alltså icke förtryta dig, käre Sancho, att söka honom, ty jag skall lättas från ett verkligt bekymmer, om jag finner honom.»
Och så sporrade han Rocinante, och Sancho följde honom till fots med sin börda, tack vare Ginés de Pasamonte. Sedan de kommit omkring en del af berget, anträffade de nedfallen i en bäck en död mulåsna med sadel och remtyg, halft uppäten af hundar och sönderhackad af korpar, hvilket allt mera stärkte dem i deras förmodan, att flyktingen var mulåsnans och sadeldynans ägare. Under det de stodo och betraktade henne, hörde de en hvissling liksom af en herde, som vaktar sin boskap, och plötsligt visade sig på vänster hand en hel hop getter, och bakom dem, uppe på höjden, syntes herden, som vallade dem, hvilken var en äldre man. D. Quijote ropade an honom och bad honom komma ned till dem. Han skrek till svar och frågade hvad som fört dem till detta ställe, som sällan, om ens någonsin, beträddes annat än af getter eller vargar och andra vilda djur, som ströko omkring där. Sancho svarade honom att han skulle komma ned, så skulle de göra honom noga reda för allt.
Herden gick ned och, när han kom i D. Quijotes närhet, sade han: Jag vill hålla vad om, att I stån och betrakten legoåsnan, som ligger död där i fördjupningen; hon har minsann redan legat där ett halft år. Men sägen mig, han I träffat hennes ägare här i nejden?» — »Vi ha icke träffat någon, svarade D. Quijote; blott en sadeldyna och en liten kappsäck hafva vi hittat ej långt härifrån.» — »Den har jag också funnit, svarade getherden; men jag ville icke lyfta upp den eller ens komma den nära af fruktan för något obehagligt och att man kunde kräfva den af mig såsom stulen; ty hin onde är listig, och under fötterna på en människa lägger han något som hon kan snafva och falla på, utan att veta
