Don Quijote, »alla oförrätters och missbruks afhjälparer, i sin hetsighet missräknar sig och sålunda själf gör bonden orätt på tio realer.
3 Den späde prinsen. Liksom för Don Quijotes ögon värdshuset var en borg, värden dess herre, och glädjeflickorna högborna damer, så är det helt naturligt, att drängpojken Anders nu efteråt skulle förefalla honom att vara ingenting mindre än en prins.
4 Kejsarinnorna och drottningarna af Alcarria och Estremadura. Köpmannen är en spjufver, hvilken genast fattar situationen och på ett mästerligt sätt svarar i samma ton, som Don Quijote anslagit. Kejsarinna af Alcarria (ett torftigt landskap i öfre Tajo-dalen) gör ungefär samma intryck, som om man på svenska skulle säga »prinsessa af Svältorna».
5 Rakare än en gran i skogen. Egentligen: rakare än en slända från Guadarrama. Af de bokar, som växa på Guadarramabergen, förfärdigas de bästa sländor, och än i dag säger man i Spanien: så rak (till växten) som en slända.
FEMTE KAPITLET.
Fortsättning af berättelsen om vår riddares missöde.
Då han sålunda märkte, att han icke kunde röra sig, beslöt han att hålla sig till sitt vanliga botemedel, nämligen att tänka på någon händelse i sina böcker, och hans förargelse förde honom till minnes den med Balduin och markisen af Mantua[1], när Carloto lämnade honom sårad på berget; en historia som barnen kunna utantill, ungdomen har reda på, och som det oaktadt ej är sannare än Muhammeds underverk. Denna tycktes honom passa förträffligt till det läge hvari han befann sig, och med tecken till stor smärta begynte han därför att rulla sig på marken och att med matt stämma framstöna detsamma, som den sårade riddaren i skogen påstås hafva yttrat:
Att ej mitt kval dig rör?
Månn’ ej du det känner, eller
Är du för min kärlek döf?
- ↑ Balduin och markisen af Mantua. Balduin hade till gemål prinsessan Sevilla; Carloto (i fransk form Charlot), den i medeltidsdikterna så ofta förekommande elake sonen af Karl den Store, ville tilltvinga sig hennes ynnest och lönnmördade Balduin i skogen. Dödligt sårad och kvidande öfver sin olycka påträffades denne af sin morbror, markisen af Mantua.
