Hoppa till innehållet

Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens förra hälft.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

76

4 Fierabras’ balsam. Den hedniske, sedermera till kristendomen omvände hjälten Fierabras, konung af Alexandria, hade i Jerusalem tagit som byte den balsam, hvarmed Josef af Arimathia balsamerade Christi kropp, när man lade honom i grafven, och förde den i två små flaskor med sig vid sadelbommen. Äfven den af D. Quijote ofta nämnde riddaren Belianis ägde något af denna balsam.

5 Med handen på svärdet. Svärdfästet hade nämligen oftast form af ett kors, och vid edgång lade man därför handen därpå.

6 I deras fullständigaste lydelse. Egentligen en formel från rättegångsväsendet, genom hvilken en utsaga, t. ex. ett vittnesmål, godkännes utan afseende på, om den är uttryckt kortare eller omständligare, endast hufvudinnehållet är detsamma. Här är användningen, liksom på andra ställen i D. Quijote, icke rätt passande, men detta är naturligtvis med flit gjordt af författaren, som låter hjälten på detta sätta uttrycka sin djupa känsla af edens vikt och värde.

7 Äfven detta är en juridisk formel, om hvilken gäller det samma som om den förra.

8 Se Ariostos Rasande Roland XXXI, 151, 152. Här har dock Cervantes misstagit sig på namn, ty det var icke Sacripante, utan Dardinell som fick sätta lifvet till för Mambrinos hjälm.

9 Se Bojardos Förälskade Roland, första boken, tionde sången, stanserna 26 och 38—40.

10 Konungariket Sobradisa förekommer i riddarromanerna, men också endast där. Sammanställningen af ett verkligt med ett blott diktadt konungarike är äkta cervantisk.

11 Flyktiga och mera närande saker. Hvad den gode Sancho menar härmed, är ej så lätt att förstå. I originalet står cosas volátiles y de mas sustancia, och troligt är, att Sancho icke rätt förstått betydelsen af volátiles eller att han användt detta ord i st. f. något annat. Huru som helst synes den vanliga öfversättningen fjäderfä här knappt vara på sin plats.

12 En handling af besittningstagande kallas i rättsspråket hvarje handling, genom hvilken man visar sig som ägare af en sak, innehafvare af en ställning, o. s. v. Här menar nu D. Quijote, att, om honom vederfares sådant, som eljest endast händer hans romanriddare, så är det ett kraftigt bevis för, all han är en riktig vandrande riddare.




ELFTE KAPITLET.

Om hvad som hände D. Quijote hos några getherdar.

Han mottogs med välvilja af getherdarna, och, sedan Sancho på bästa vis sörjt för Rocinante och sin åsna, gick han efter den lukt, som spriddes af några stycken getkött, som stodo