skildras, och den af Hartzenbusch föreslagna läsarten su posesión torde därför förtjäna företrädet, helst de första upplagorna erbjuda många ännu större och alldeles afgjorda felaktigheter.
4 Stockfiol, sp. rabel, var en fiol med endast tre strängar, som lär ha varit i bruk redan omkring år 1200, men på Cervantes’ tid ej spelades annat än på landet.
TOLFTE KAPITLET.
Hvad en getherde berättade för dem, som voro i sällskap med D. Quijote.
Medan de höllo på med detta, kom en annan ung karl af dem, som hämtade lifsmedel till dem från byn, och sade: »Veten I, hvad som står på där hemma, kamrater?» — »Huru kunna vi veta det?» svarade en af dem. — »Nå, så veten då, fortfor ynglingen, att i morse dog den bekante studerade herden Krysostomus, och det hviskas om, att han dött af kärlek till den där satans flickan, rike Vilhelms dotter, hon som i herdinnedräkt ströfvar omkring i de oländiga nejderna där borta». — »Du menar väl Marcela?” sade en. — »Ja, henne menar jag, svarade getherden; och det märkvärdiga är, att han i sitt testamente förordnat, att man skall begrafva honom ute på marken, som om han varit en mor, och att det skall ske nedanför klippan, där källan vid korkträdet är, ty enligt ryktet (och det påstås, att han själf sagt så), är detta det ställe, där han första gången såg henne. Och likaså har han förordnat andra ting, så beskaffade att prästerskapet i byn säger, att de ej få uppfyllas och att det ej är rätt att uppfylla dem, emedan de förefalla hedniska. Till allt detta svarar hans hjärtevän, studenten Ambrosius, hvilken jämväl klädde sig till herde i sällskap med honom, att allt skall uppfyllas till punkt och pricka, såsom Krysostomus förordnade, och häröfver är nu hela byn i uppståndelse. Men, efter hvad det påstås, skall till slut allt ske, hvad Ambrosius och alla hans goda vänner herdarna vilja, och i morgon komma de för att med stor ståt begrafva honom där jag sagt. Och jag föreställer mig, att det kommer att bli något mycket sevärdt; jag åtminstone skall icke underlåta att gå dit, till och med om jag visste, att jag ej
