icke låter sig beräknas, medan antalet af de befordrade som blifvit vid lif lätt kan tecknas med tre siffror i rad.[1]»
»Allt detta är tvärtom med de lärde, ty med sitt ämbete för att icke tala om inkomster vid sidan af lönen[2], hafva de alla sin utkomst, så att, ehuru krigarens möda är större, är hans lön långt mindre. Härtill kan visserligen svaras, att det är lättare att belöna två tusen lärda än trettio tusen soldater, ty de förra belönar man med sysslor, som nödvändigt måste gifvas åt män af facket, och de senare kunna belönas endast af den herres egendom, hvilken de tjäna; men just denna omöjlighet förstärker så mycket mera den sats jag drifver.»
»Låtom oss emellertid lämna detta åsido, ty det är en labyrint, som det är ganska kinkigt att hitta ut ur, och vändom oss i stället till vapnens öfverlägsenhet öfver vetenskaperna, ett ämne som allt hittills varit och ännu är oafgjordt sådana äro de skäl som å ömse sidor anföras. Bland dessa skäl säga vetenskaperna, att dem förutan skulle vapenyrket icke kunna bestå; ty äfven kriget har sina lagar, hvilka det är underkastadt, men lagar falla under vetenskaper och vetenskapsmän. Härtill svara vapnen, att dem förutan kunna icke lagarna bestå, ty med vapnen försvaras samhällen, upprätthållas riken, skyddas städer, tryggas vägar, rensas hafven från sjöröfvare, och, kort sagdt, om det icke vore för dem, skulle samhällen, riken, stater, städer, farleder till lands och sjös vara gifna till pris åt den hårda medfart och förvirring, som kriget medför, så länge det varar och har full frihet att bruka sina särskilda rättigheter och sin tygellöshet.»
»Vidare är det en erkänd sanning, att det som kostar mera skattas och bör skattas högre. Att någon kommer så långt att han blir framstående i det lärda facket, kostar honom tid, nattvak, hunger, nakenhet, svindelanfall, förstoppningar och andra med dessa i samband stående saker, hvilka jag till en del redan har omnämnt; men att någon genom sitt väl förhållande lyckas bli en skicklig krigare, det kostar honom alldeles detsamma som den studerande, men i så mycket högre grad att en jämförelse dem emellan är omöjlig, ty han står hvarje ögonblick i fara att förlora lifvet. Och hvilken fruktan för nöd och fattigdom kan väl ansätta och pina en studerande så hårdt, att den vore lika svår som krigarens, när han, innesluten i en fästning och stående på post eller vakt inom ett yttre eller inre fästningsverk, märker att fienderna hålla på att anlägga en mingång åt det håll, där han befinner sig, medan han på inga villkor får aflägsna sig därifrån eller fly från
- ↑ D. v. s icke hinner upp till 1,000, hvilket är det lägsta fyrasiffriga tal.
- ↑ I originalet står faldas och mangas. Af dessa betyder det förra vanligen klädningskjol, och däraf äfven fruntimmersinflytande, såsom i ordstäfvet: mucho pueden las faldas; men det betecknar därjämte äfven det vida och fotsida plagg, som i de romanska länderna än i dag användes företrädesvis af jurister och teologer säsom deras ämbetsdräkt; på detta ställe är det alltså ungefär liktydigt med själfva ämbetet och den ordinarie aflöning, som tillhör detsamma. Om ordet mangas har någon upplysning lämnats i not. 11 på sidan 52 här ofvan; nu må blott tilläggas att i sammanställningen med faldas det otvifvelaktigt betyder sådana inkomster, hvilka vederbörande, af skäl som de väl själfva kände bäst till, icke mottogo offentligen, utan i smyg stoppade in i sina vidärmar.
