så rik att han ej skulle sakna dem, så mycket hellre som hon hade nycklarna till allt.
Vi gäfvo genast fem hundra dukater åt renegaten för att köpa fartyget; med åtta hundra förskaffade jag mig själf friheten, i det jag gaf penningarne åt en köpman från Valencia, som vid den tiden befann sig i Algier och som lösköpte mig af konungen, hvarvid han tog mig på kredit och gaf sitt ord på att, så snart nästa skepp komme från Valencia, han skulle erlägga lösesumman. Ty, hade han genast betalat penningarne, så hade det varit att väcka misstankar hos konungen om att lösesumman redan länge funnits i Algier, men att köpmannen hållit den hemlig för att göra affärer därmed. Kort sagdt, min herre var så kitslig att jag omöjligt vågade låta genast utbetala penningarna.
På torsdagen före den fredag, då den sköna Zoraida skulle begifra sig till trädgården, gaf hon oss åter tusen dukater och underrättade oss om sin flyttning, bedjande mig att, om jag blefve fri, genast taga reda på hennes faders trädgård och att i alla händelser söka tillfälle att komma dit och få träffa henne. Jag svarade henne i få ord att jag skulle göra det, och att hon måtte låta sig angeläget vara att anbefalla oss åt Lela Marién med alla de böner som den kristna slafvinnan hade lärt henne. Sedan detta var gjordt, träffades anstalt att mina tre kamrater blefvo friköpta, dels för att möjliggöra deras utgång ur bañon, dels också för att förekomma att, om de såge mig fri men icke sig själfva, oaktadt penningar funnos, de skulle förbittras och djäfvulen förleda dem att göra något till Zoraidas skada. Ty, ehuru den omständigheten att de voro af god familj kunde trygga mig för denna farhåga, ville jag ändock ej sätta företaget på spel, och så lät jag friköpa dem på samma sätt som jag gjort med mig själf, i det hela beloppet lämnades åt köpmannen, på det han med säkerhet och trygghet måtte kunna åtaga sig att ansvara för betalningen; men vi anförtrodde honom ingalunda vår underhandling och hemlighet, för den farlighets skull som var förbunden därmed.
Noter.
1 I texten står el Fratin af det italienska fratino, hvilket användes som ett förklenande speord för munkar; på detta ställe afser det krigsbyggmästaren Giovanni Palearo, ty denne, liksom då för tiden de fleste ingeniörer i spansk tjänst, var italienare.
